8 juni till och med 7 juli;

Denna korta text var det sista som jag och Ewa Nillgård skrev tillsammans. Det var tänkt som ett samtal från början till slut. Men det förblev allt för kort. Jag är ledsen. Jag är ledsen för så många saker.

 

SKILLINGTRYCK TILL EWA

Du sköra varma kalla vara. Välsmakande. Det smakar inget vidare.

Som ett strävt tyg mot huden som blivit alltför känsligt av det som ligger i alla liknelser som blivit alltför av allt som avbildats som fraser som bildats som mot.

Aktade ord, visor och tillrop är som balsam för själen
men balsamerar också rösten, de vaga öppningarna.

Tyg frasar med ljud som bara varsamheten och stenarna uppfattar.
De vilda milda stenarna med fossila skrivtecken, livvakternas signum.

Inget liknar någonting. Allting har liknats färdigt.

Visorna är inga sånger heller. De är trädblåsarens och stenens hemliga legio.

Under dess yta är stenen endast vatten, flödet följsamt; där tecknen ritas löses de också. Sångerna bildas i vinden – i vinden låter de sig röra sin flykt. I sin flykt hör vi öppningen. Den är det tyg som vaktar oss.

Svala händer följer ådringen under vattenytan
känner varje mjukdel
varje viskning som lyfter oss närmare segelduken
i den ljusa gläntan.

Den ljusa natten som knypplar sig förbi
blindskär och vittrande fyrar

vaktar med sitt eviga tändplån.

 

2 thoughts on “8 juni till och med 7 juli;

Say something!