Att söka jobb och prata om helt andra saker.

Bredvid lånedisken står Freke. Freke fyller nio år på hösten när det brukar regna. Han är här med sin morfar. Morfar och Freke ska äta hamburgare sen. Och bowla. Både morfar och Freke trivs på biblioteket. Morfar tycker att Freke ska läsa en bok som det droppar vatten och jättestora bläckfiskar ur. Den handlar om en kapten på en ubåt som reser världen runt. Freke vill hellre läsa Tintin och Agaton Sax. Morfar lånar ubåtsboken åt Freke. Freke lånar Spirou. Sedan äter de hamburgare.
Morfar kommer från Finland och har flytt till Sverige. Det är många som flyr till Sverige fortfarande. Säger morfar. Då flydde vi inte från kriget. Vi flydde från Hitler. Freke tänker att morfar kanske är kommunist. Det har han läst i skolan. Stalin var kommunist. Fast Hitler flydde från Stalin. Fast de var kompisar på en bild i historieboken. Morfar var inte med.
Morfar frågar alltid Freke om han läst böckerna morfar lånat till honom. Freke ljuger alltid och säger ja och de var bra. Freke lånar mer Agaton Sax. Morfar drömmer om att skriva en bok. Freke skriver en bok om morfar. Morfar ler i sin himmel.
Det har hänt för mycket. Min roman är utgiven. Den kommer ut i handeln den 1 oktober 2012. Den gjorde fruktansvärt ont att skriva. Jag grät varje gång jag jobbade med den. Jag grät under korrekturen. Jag har gråtit när jag läst ur den. Jag hoppas att jag inte gråter när jag ska stå på Bokmässan och läsa ur den. På torsdagen klockan tolv.
I går kväll kändes det som om hela kroppen drabbades av en väldigt knytnävslag. Hela jag knöts ihop. Orörlig. Passiv. Ett skamligt hålrum.
Jag har publicerats i Meat Confetti, #1 och Ygdrasil, A journal of the Poetic Arts09/12. Dikter skrivna direkt till engelska eller simultant skrivna på svenska och engelska.

Men mest av allt har jag skrivit för Tidningen Kulturen. Och e-postat. Och nu, när jag studerar medieteknik har jag börjat fundera över detta näthems olika aspekter. Men låter min egen personlighet stå i vägen.
Lite som när jag gör en Fakebooksida för N O M O S. Det är lite som att stå i vägen för sig själv. Vad bilden där uppe föreställer? Det är såklart Ljudbok 5.0 på besök vid Kristianstad Bokfestival.

Say something!