Blipp-pop.

Vaknade med en kakafonetisk smörja i huvudet; Dissections Maha Kali uppblandat med Timbuktu, den numera sedvanliga huvudvärken och väckarklockan. Infanns sig även en känsla av att inte kunna andas, inte kunna tänka. Inte kunna gå vidare utan bara vänta på att det skulle ta slut. Kan det göra det? En portion till tack!
Tack för mig.
Tack för mig.

Say something!