Ekström och Ekströms och Folke och Folkesson.
2
Category Archives: Tomas Ekström
Torsdag, att vakna till kärlek.
Lagom till sin engelska utgåva kommer denna snygga kortfilm av Tomas Ekström,
inspelad på releasefesten för dess svenska utgåva, den så kallade originalutgåvan;
naturligtvis kan man på det franskbaserade förlagets hemsida också lyssna på en
uppläsning av en del av boken i översättning.
Närmare bestämt den del som figurerat på Ord & Bilds hemsida. Här.
Vars senaste nummer imponerat både gällande det skönlitterära och det andra.
Det är bra att upprepa sig. Eller hur.
Det enda som är gratis i Malmö är utsikten ut ur Malmö;
7/4, ansvarig. Ja. Jag tänkte få deltagarna att, efter övning, ställa sig där uppe, i det på det förhoppningsvis nymöblerade cafét, att läsa ut ur sig och in i dig. Kom för brödet, stanna för kaffet och kom tillbaka för upplevelsen.
Jag är mer än partisk. Och jag menar, extra mycket påsk och lidande … Det kan bara bli bättre poesi och ägg. Det finns ju också möjlighet att ställa till sig på Degeberga Konstting; 21 år gammalt i år. Kan köpa sprit i vissa utvalda delar av den världsomspännande geografin. Nästan vuxen. Sist jag var där blev jag inspirerad och gammal räv (som Fru Ahlström) som jag är blir jag sällan det. Av linjer, av fingeravtryck mot brons, av förvirring.
I övrigt studerar jag Wrangborg, den västerländska varianten av Haikus möjlighet till vändpunkt, linjäritet och årstidsbemärkelse samtidigt som jag funderar på Förklaringsmodell för Virus och Thåströms senaste skiva, som faktiskt – precis som alla andra inspelningar han gjort – växer en sång i taget.
Men jag är extra glad för att jag fått en del av Mänskliga Exempel publicerad i Textivals Ljudbok 5.0, kanske kan det väga mot den hårda klumpen i lungtrakten, sömnen i ögonen – den skarpt doftande kritiken i misslyckandet som är min inre vaka. Samtidsförklarande projektet tillsammans med Tomas och Tove är dock motsatsen till misslyckande. Sömlöst, som på räls, som fatalis neurosis:
Det enda som är gratis i Malmö är utsikten ut ur Malmö.
Tove Folkesson, 2012.
Den 2 mars slår vi upp portarna på Poeten på Hörnet – bjuder in till pick-nick med poesi och fyra böckers releasefest. Vi har skrivit Malmödikternas Malmödikt, vi har skrivit i Tegelkartor och i Ett hus fullt av skog och Ur ett historiskt perspektiv har allting relevans där. Vid avstånd har vi gestaltat Malmö tillsammans och var för sig. Avstånd varierar från centrala Skåne till Bali och till östra Skåne, avstånd bryggas. Som vore det Malmö.
Längtan till sommaren är stor?
Tomas Ekström ser ovanligt seriös ut,
det märks att hans dikt har en innebörd
som sträcker sig utanför det egna egot
Själv är jag aldrig seriös.
Men vi var glada och det är ju alltid trevligt, kanske gör vi om det?
Dessa bilder är egentligen copyright:ade till Pia Ohlson, de är tagna på fantastiska Maglehemsfestivalen 2010;
Möllevångsfestival, 2010; säges vara den sista.
Tomas Ekström gjorde bra ifrån sig som vanligt.
Även jag har jag hört. Vi var så söta att vi fotograferade varandra. Dessutom sprang vi på underbara Lars Palm och hann med en öl om internationell poesi. Och jag tittade på konsthantverkare och blev glad av Röda gatan och blev arg på kids som slogs och åt goda piroger och gott kaffe och sålde ett par böcker till intressenter. Ja, har man inte turen att spring på mig mitt i natten i en gränd så går det att beställa boken från förlaget eller om du inte unnar förlaget ( ja, det är två länkar till två förlag åt två böcker, den andra, en poetisk kokbok är skriven ihop med Kristian Carlsson ) något existensberättigande: någon nätbokhandel. Föga anade jag vilken ogin sida monopoliseringen av nätköpen inneburit; jag ska aldrig mer beställa från någon annan än förlaget självt. Spread the word, gals and dolls. Ja, nej. Män köper och läser inte lyrik, det fick man erfara på festivalen. Naturligtvis undantaget min kära Smed. Trevligt att mötas igen förresten! Hoppas vi ses snart. Jag gillade verkligen din inkvisitor-idé! Och alla, alla goda vänner som stannade till och tittade trots Tågets överträffande av tidsmarkörer och strama förkortning av mitt inrepeterade program.
Nu till trädets kärna, eftersom Möllevångsfestivalen är för folket och av folket konstruerade jag fräckt ett spontant träd på en vägg bredvid Konstscenen. Jag tyckte det blev jättefint. Utställare Konstgalleri E inropade från okänd plats: “Vackert!” Så ni får lita på honom. Eller scrolla ner.
Träd växer ur markens koncentriska lager;
Trädet blev bäst med lite vänstervridning, precis som allt annat;
D E T A L J
Tyvärr var inte konstnär Pia Anliot på plats, så jag fick förfalska hennes namnteckning, det syns att det är jag i båda fallen eller hur? Observera att bilden och trädet inte överensstämmer varken med fiktionen eller verkligheten. Hägerström igen.
Maglehemsfestivalen 2010.
Som ni säkert vet så var jag:et, d v s Freke Räihä, inbjuden att gästa den fantastiska Maglehemsfestivalen; som enligt den lokala blaskan inleddes med en kjukstart. KB förnekar sig aldrig. Nåväl, Festivalen var en utmärkt succé. Festivalväder (regn och sol blandat) och underbara band. Dessutom poesi av yours-truly och den obarmhärtige Tomas Ekström. Dessutom en massa konstnärer som ställde ut sina verk i naturen, samt minst en som guerrilla-ställde-ut sina målningar gjorda på vinylskivor; en rebellisk konstnär vars arbete man kunnat följa på baksidan av vägskyltar överallt i Skåne. Nedan har vi en fin bild på Tomas, han ser glad ut.
Tomas författarskap och mitt har varit sammanflätat under ett antal år; inte så att vi skriver dikter åt varandra, snarare så att vi läst och läst och läst tillsammans. Dessutom ansvarade han och Mårten Melin för att min första bok kom i tryck, vilket jag naturligtvis är mycket glad över.
När vi träffades igen under Möllevångsfestivalen, så talade vi om hur året inneburit en mindre turné tillsammans med början av årets släpp av Malmö är en dröm. Som för övrigt fick riktigt fina recensioner av till exempel Stefan Whilde och Kristian Lundberg.
Vi ska ju ses även på Malmöfestivalen, på Skurups Skrivarlinjes 25-års fest den sista festivalfredagen, men vi har planerat ihop andra, h e m l i g a ting. Vänta med spänning, med spänning väntar ni.
Lönefredagsdans.
Nej, efter att ha spenderat två dagar i kokande ilska; återstår endast slaggprodukter av ursinnet, det som sitter där klistrat mellan vävnadshemisfärerna, under det första lagret. Och det: det har vridits ur, kramats till en boll av omslagspapper, virats som ett gummiband om håret: disciplin. Lyssnar in mig på Chicas Japonesas, tack för det Maria. De tycks spegla, eller åtminstone befinna sig i mitt.
Ja, jag är ovanligt orolig. Jag ska stå modell på Loftet i kväll med ett gäng fantastiska poeter, just nu tänker jag på att jag inte vet vad jag ska klä mig i och att det känns som om jag inte har något att ge. Vem vill se en trött poet? Vem vill vrida upp sinnena så att dennes mumlande hörs? Ska jag spotta ovant i mikrofonen? Vara ett åtlöje? Äh, håll käften – eller hur.
Texterna är oprövade på människor, det är bara katten som hört dem och han sover genom alla mina uppläsningar hemma i kontoret. Ja, ja. Efter Snurrans kalas i morgon och det allmänna bråkandet det innebär kanske jag berättar hur det gick. Men håll inte andan. Det gör jag.
Massendichte.
Snön blev plötsligt elektrisk när jag gick över den. Har suttit med Massdiktsprojektet hela morgonen. Var uppe vid 4 för att faktiskt hinna med alla bestyr i dag. Känns som om det var jag som laddade snön. Kanske jag gjorde. Nu är den iallafall klar. Känns som om det var en fantastiskt sätt att arbeta på. Jag får nog göra om det. Snart. Efter hjul. Borde sätta mig ner och ha lov nu. Tillåtelse alltså. I soffan med Snurran och Stellan och Almanacka.