I grund och botten är jag författare. De villkor som detta yrke innefattar i dag är helt väsenskilda de som rådde för några decennier sedan. Som poet har jag dessutom en mycket smal och föga köpstark publik och behöver alltså erbjuda något annat, inte bara för brödet utan också för estetiken.
I detta har jag dock inga större ekonomiska förutsättningar för att anlita andra aktörer, såsom utvecklare av elektroniskt material eller – för den delen – anlita någon annan för att åstadkomma det tryckmaterial jag själv vill framställa och som förlagen inte har möjlighet att publicera. Poesibranschen har blivit en gör-det-själv, ett starkt fäste för oss som är vana att inte överlåta arbete åt andra. Som författare har jag alltså också blivit användare av olika applikationsstyrda gratisdomäner; men också ljudtekniker, arrangör av evenemang, formgivare och egenföretagare.
Denna brist på tillgångar har också lett, tillsammans med ett sedan barndom stort intresse för underliggande strukturer och sätt att undersöka världen, att jag mestadels valt att använda mig av Open Source-material, såsom Scribus och Open Office istället för det påkostande InDesign och Adobes övriga formgivningssvit. Då jag gick ett par år på Skurups Folkhögskola hade vi också möjlighet att använda en hopplöst föråldrad version av det publiceringsverktyget, och det gav någonstans en blodad tand.
Jag ställer alltså höga krav på mig själv att jag ska kunna och hinna lära mig att hantera – att hantera fullt ut, jag gör aldrig något halvhjärtat – den process och de processer som krävs för att konstruera tryckmaterial och nättryck. Dessa verktyg behöver jag om jag tänker mig att arbeta inom förlagsvärldens grafiska och textuella värld, för att fortsätta mitt arbete som webbtidningsredaktör och inom den snaraste – på eget förlag – utkomma med min första titel, samt att överleva som författare i en alltmer digitaliserad värld och bortom mot en framtid som ingen av oss ännu har i sikte.