Replik.

Världsträdet delat genom översättelse; då i enig tre (7) eller tre till tre blir ett, som allt i allt (10). Vi vispar grädden och stormar med hammare, smör likaså. Skördar juvrets frukter trenne. Fattar inte alltet, vi är små, klena, ovetandes; kala som hyggen. Jag:et behagar ornamentera sig med sitt eget, såsom Odin drar dess speta ur jorden. Trädet brinner – Språket. Jfr Derrida. Tyck inte om Derrida. Tyck inte alls. Att vara är att veta. Se. Det är en språköversättningsmiss, ett misstroget kontextförskjutande, en förkristning, en skönhetsmiss, fru Lif/ -raser; Dess aspekter, jag repar, ask, ek, idegran, jag går för långt. Var är kartan? Var är äganderätten, ingen. Vi äger verket tillsammans. Odenshästen. Vi skallrar med dess frukter, dess lövverk, kronor och ören. Inget misstror oss, vi leder kapporna över ån, mot det drickande som där försiggår. Vi står ur rötterna. Starka: Vi är trädockorna. Vi är människa.

Say something!