Tisdag, känns som måndag II.

Rötterna till gud / gudar / evig gris är nu knutna och komposterade. Trädguden finner nu sina spröt i fingarna, luftroten är ett minne blått. Egentligen grönt, tunnan är nu grön men påsen är brun. Ergo: måndagsblus / konfekt / kortison.
Tänkte tonsätta en listdikt, behöver därför en tonsättare; om det är du, så maila mig på något sätt. Jag har fått grönt ljus, alla klaffar är ordnade och CC är det enda rätta.
Jag är rytmisk poet med för- och efterkärlek för oljud, du är en likartning – eller poetens elaka motsats. Den som tvekar får motstå att få fötterna städsefrusna i understa hålan / grottan / tanken.
I demonokratisk ordning kan alla bidrag tänkas utrymmas inom ramverkandet. Pris för bästa bidrag? Hemligheter såklart! Men troligast jota, eftersom jag nolltaxerar.
Och … just det, regeringen måste vid bilan falla. Och den intersektionella kedjan brytas – men det visste ni redan – upprepning är dock inte bara ett litterärt stilgrepp utan också den pedagogik som närmast följer att efter de egna förutsättningarna, de socio-, med mera, etcetera, och så vidare in extensio, arbeta mot de ändamål som behovet kräver. Och behovet kräver dig.

Say something!