Allt som tar plats (2015)
Isbn: 978-91-980903-4-5
Författad av: Agnes Vittstrand
Redo för allmänheten: 1/1-15.
Agnes Vittstrand debuterar med en bok om att överleva incest. Den har tagit henne tjugo år att skriva.
I Allt som tar plats listar hon företeelser för att söka förklara en värld som svikit henne och försöker samtidigt skapa en ny värld att leva i. Boken utgår från en uppgörelse med ett föräldrapar och de förövare som inbjudits att delta i övergreppen. Människor som varit allt för närvarande i en liten flickas vardag. Oavsett dödshot från pedofilnätverk så är en öppenhet med dessa upplevelser ogenomförbar – fördomar, ignorans och bristande respekt gör det hopplöst påfrestande – Agnes Vittstrand skriver under pseudonym:
Jag måste dölja vem jag är för att få ett fungerande liv. Ingen delar min upplevelse med mig, ingen bekräftar den; det är omöjligt att leva öppet som incestoffer. Utan spegling vet jag inte hur upplevelsen ser ut. Det är därför jag famlar. Jag tror ändå att jag är något på spåren. Jag tror att jag har rätt. Det logiska vore att anta att detta bara är ännu en vanföreställning (som min övertygelse om att bussar har medvetande), men jag tror inte det. Jag tror, på allvar, att hela världen har fel och jag har rätt. Det i sin tur gör mig, såklart, tokig. Men vi är många. Vi har ännu ingen röst. Incestoffer världen över håller käft och ber om ursäkt. Vi är överallt, hymlande, hotade till tystnad, osynliggjorda och rasande, motsägelsefulla, galna, kompetenta.
Vi döljer vilka vi är för att få ett fungerande liv.
Genusredaktörerna menar att:
Att läsa det genialiska verket ’Allt som tar plats’ är ett alternativt sätt att försöka förstå incesten och därmed den yttersta konsekvensen av patriarkatet. Agnes Vittstrand skriver om sexuellt våld på sina villkor utan att låta det bli en privat angelägenhet – det här är politik!
Peter Viktorsson i Kristianstadbladet den 12/3 2015 hyllar boken och beskriver bland annat rösten i boken som “mellan det värnlösa och livsbejakande ryms en hårdhet, en dräpande och stundom ironisk blick, på samma gång svart- och klarsynt”. Vi applåderar en läsning som ligger nära vår egen.
Medan Bernur uppfattar verket som bärande en ungdomligare målgrupp än honom själv. Recensionen fokuserar tyvärr mer på vem som kan ligga bakom pseudonymen än bokens egentliga innehåll, även om tematiken berörs med en lång lång pekpinne. Hans recension publicerades här, den 12 januari 2015.
Elisabeth Brännström får i sin tur bara dåligt samvete över att läsa Agnes bok och grämer sig över att det är svårt att inte ge en positiv recension, precis som att det är värdeladdning en eftersträvar som kritiker, eftersom det med en viss nedlåtande attityd hade gett Agnes ett bättre liv. Nåja, recensenten gillade i alla fall slutet. Tidningen Kulturen 5/3 2015.
Release för boken ägde rum i Malmö den 21 februari 2015.
Läs gärna ett utdrag i den eminenta Kultwatch.