Mänsklighetens reformer återfinns i alla delar av världen. Vissa går att spåra i spåren, andra bara kladdar av sig, som kåda mot kavajen; som sperma i trosorna.

Dolt bakom slöjor, bakom fullt påtagliga dimmor agerar resterande stigar, mattor och kärnveden bakomliggande och fondliknande kärleksförklaringar till det som det döljer.

I detta sparar jag, återknyter, tolkar, inferno, läser både gamla och nya brev – mest med tåren i ögat, men också leende åt att något så trivialt som kärleken mellan människor en gång har varit ett sådan fantastiskt objekt som avbildats här bredvid min potatiska tjattermassa.

Det förvånar mig inte alls att knoppar stiger som savande, vätskande klicheér under mina fingrar. Mycket annat går åt till annat idag.