Under ytan ligger ligger som en väsande orm http://undermarken.se/. Det är bara att köpa; inga protester alls är nödvändiga. Det är inte någon gris inblandad alls, dessutom går det bra att provläsa många texter redan på hemsidan! Jag har bara hunnit med Olle Dyrander, men jag lovar er: Jag ska läsa allt! Allt, allt, allt!
Dessutom kan jag passa på att rapportera från Hällefors 10 års jubileum; nu när jag ändå sitter här. Det är något särskilt med tystnaden, under ytan sjuder det av konflikter – men i skogarna är det tyst och bland de jag möter råder solidaritet. Saker som det här händer:
Det här är Kolugn; det här är Susanne som steker pannkakor utomhus ( vi fick hälsa på hönsen, hunden, ankorna, tuppen, tjuren och korna med ) och bjuder till med nykokt hallonsylt, den andra kvinnan är Gunilla, vi kommer snart till henne, men vet att det var i hennes gästrum som jag huserade, dessutom har Susanne förutom en mindre konferanslokal på höloftet, ett galleri som överblickas av sagda, där inspirerar just nu George Nebron, med sina målningar:
Verket heter Nyfikna ko och gör sig inte alls rättvisa som sned bild tagen av en amatör med en tafflig kamera.
Det här är På semester. Bilden nedan är en detalj jag fastnade för.
Hon påminner mig så om någon … Hej! Hej!
Ledsen för att ljuset blev som det blev; men blixtar får agera det futuristiska inslaget i Nebrons naivistiska konstnärskap. Ska man köpa, så kan man såklart ringa hans agentur: Và fint foto på 070/1561382 eller 019/331300. Såklart kan man ringa bara för att snacka med. Susanne har dessutom, bland allt annat, lite hjemmelavet till salu för den som tycker om att minnas resan hela vägen ner i magen.
Är det hälften så gott som pannkakorna så kommer Susanne att ha fullt upp hela sommaren med vilsna stockholmare som aldrig förr ätit något hemlagat i hela sina liv.
Ja, 10-årsjubilaren Hällefors folkhögskola firades med en fin fest med buffé, musiker, tal och mina utdrag ur FEL4 samt en dikt jag skrev med Karin Boye, det var mycket uppskattat av den röda publiken, som bjöd tillbaka med ryggdunk och glada tillrop om mitt agitatoriska framförande ( och ja, jag nämnde i höga ordalag SommarLyriken och Skurup ). Sedan blev det dags för premiär; jag hade i samarbete med Gunilla, Affe och Sven, som är lärare på skolan och deras elever, ett gäng blivande scenartister, skrivit en pjäs som framfördes två gånger samma dag. Den var enorm! Jag grät och grät; inte bara för att jag kunde identifiera mig med skådespelarna och deras ord, utan även, såklart, för att jag aldrig tidigare sett mina ord framförda av andra. Det var magiskt! Jag överger kanske poesin för scenen? I vilket, så var det en underskön helg, trots krävande resor och bara en hyllningsdikt till Folkbildningen skriven. Jag hann dessutom med fördjupningar med Sven, Gunilla och Karin Poppius. In alles alltså: en fin helg, jag saknade dig.
… och så Ester, nyaste familjmedlemmen hemma. Hon började lite knasigt, med att fräsa på Stellan och skidda runt som ett annat mähä, men nu så sitter hon och kelar med alla andra i vår märkliga gemenskap.
Snipp snapp.