I grunden är jag en ledsen människa. Ledsen för hur vi låter oss behandlas och ledsen för hur världen ser ut som ser det. Vad är det som felas. Självbilden som ett utplånande. Något jag väljer. Det är ensamt att vara människa. Jag är ledsen för att jag är tyst. För att jag inte har något att säga. Vad ska jag säga. Det finns inga frågor. Det finns bara fler svar. Jag är bara den som tittar ut genom fönstret. Åskådar en barriär. Vad innebär ett hinder. Alla saker, även de mest otänkbara, är fullt möjliga. Jag stiger genom väggen för att den står i min väg. För att mina händer är vingar.