Posten är sen, Bonniers är sena, Vertigo har inte hört av sig alls, inte ens svarat på mail, jag blöder över hela kroppen och det är mörkt ute. Visst, det är snart december 2009 e.v. och Hjul och April och så. Tiden går så fort när man inte har någon klocka. Jag väntar fortfarande på texter från flera gubbar och gummor till Massdiktprojektet och jag har ingen aning om vad det ska bli av alla jävla texter som bara samlar cookies i min PC. Utkast sparat. Jag har i alla fall fått möjligheten att läsa någon av dem på biblioteket i Ystad onsdagen innan Vårdagjämningen, det ska bli trevligt. Men det är mycket väntande nu. Vänt; vänt; vänt …

Vänder i korsningen. Tar vägen till vänster. 14:18. Att faktiskt vänta är hemskt tråkigt. Jag sysselsätter mig med annat undertiden, vilket gör att jag tappar fokuset. Fokuset är en skarp lins som det inte går att koka soppa på. Med lök och cashewnötsgrädde. Just nu polerar jag mitt fokus med kaffe och salvor. Med hopp.