Om nya boken Baggböleri finns ännu en fin recension, den fjärde om jag räknat rätt, i nya numret av tidskriften Klass. Jag blir även intervjuad och det slår mig väldigt tydligt vilka långa och vindlande meningar som kommer ur mina fingrar. Ett annat exempel är den essä om varför jag kan hata män, som grupp — i grupp, som publicerades i tidskriften Astra. Det är som att varje tanke måste omges av sin kontext, förklaras ytterst. Jag har knappt lyckats skriva något och det här är inget undantag. Allting hopar sig som en hög, en trave, vilken på grund av sin höjd står ostadigt. Det har gått ett år. Varje dag är en evighet, varje rutin på bristning. Förändring. Fortsättning. I Klass finns även en ljuvlig novell av Victor Estby, en intervju med Göran Greider — som fick mig att köpa på mig tre av hans böcker. Jag letar hela tiden efter klockan. Men inte när jag läser och skriver; då är tiden planerad efter klockan. När jag inte längre kan planera blir det inget. Det blir inget alls. För att orka pendla läser jag. De enstaka tilläggen sker i naturliga pauser i ensamhet. Med låst dörr, med byxorna nere. Jag generar dig. Jag generar inte mig. Jag borde visa mitt manus Illegalen.