Ja, FFS verkar trevligt. Jag fick förmånen att arbeta med Åsa-Maria Kraft; som vore JS en Dumbeldore. Tack för den Åsa Maria Hellman. Dessutom fick jag träffa Andreas Karlsson, vars kamratskap hitintills endast baserats på sociala medier och blog-läsning. För att inte tala om Helena Lie, vars textkonst jag också slukar. Eller åtminstone retar aptiten med. LU var för övrigt en plats som väckte läslusten, macklusten och andra nerver till liv. Jag infogar en serie nedan för den nyfikne:
En märklig plats, med någons toalettfrossande pannkaksförpackning och kräkrester överst i papperskorgen, undrar gör jag vem som dolde sig ovan huvudet och vem som trampar utanför.
Idén om ett versmått som utgår från svensk prosodi föddes i vissa sällskap; om detta må ni grunna. Om detta må vi samlas åter. Annars var Lund ett säkert återseende, en pånyttfödelse. Möjligen i relation till lundadikterna som gömmer sig under fingrarna här i arbetsrummets centrumpjäs. Detta nya manus; ett uppgörande med den eviga uppgörelsen, frigörelsen. Brinna.