Sidan är tom, har ni hört så tokigt? Jag går in i skrivandet av diktmanus 15, det går inte att skriva roman i dag, det går bara att stirra tomt på den tomma sidan och lyssna på Stormfågel. Nyheterna når mig från hela världen, hela tiden. Kaos, nej jag menar: verkligen kaos. Nedbrytningen av välfärdssystemet tar sig nya lågpunkter, vårt samhälle strävar efter att vara obemannat, det är inte demokrati när någon eller några äger informationsproduktionsmedlen, då är det ett slutet system; som språk. Som ekonomi, som planetens självrefererande innersta. Det är inte så att det pyr i stugorna eller ute på gatorna. Det brinner i fingrarna, i folkets hårda diskar. Revolutionen sker, out-sourcad, på beställning; uppfångad av minsta möjliga motstånd. Murphy´s Lag. Vi måste sluta pendla.