Vissa stunder är bättre än andra. Inget ont i delad sorg, delad glädje. Utan den andre, utan oss andra hade vi inte velat detta. Att ständigt, att vara ständigt – ensamheten vi lever med; otröstlig. Livet växer, jag ser det. Alla dessa anteckningar, jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dem. De ligger som ett berg av flykt, som mer vin i – ur en senapsburk, som stridsrop i den kallnande natten. Alla dessa lösryckta fraser som inte passar in någonstans; en riddare. En tjänare av ett högre syfte. Som doften av rök skingrad.