Man inleder en resas slut med en kaktapas c/o Kafé Zolo – men dricker också gott kaffe, gott kaffe är nödvändigt.

Det regnar och lyser om vartannat. Man står under trappor och röker.

Man träffar fascinerande konstnärer – Gordon Skalleberg; samtalar om trä, dess materialitet, ådring och vara.

Gordon visar sig vara en spännande och nyfiken natur.

Man träffar en oerhört intresserad publik, man säljer massor med böcker, talar ur skägget och man läser/läser/läser.

Stannar på scenen och besvarar, efter bästa förmåga, olika ställningar och innerligheter.

Man träffar också järneldaren och skribenten Marcus Nobreus, samtalar och lånar en säng.

Planer smids; Höganäs blir en stad för poeter.

Man bemöts med vackraste leendet och ömmaste tillgivenheten av helt underbara chefen/ägaren/allt allt allt – Andrea Skalleberg, vars son – Lucas gör transportmedel och musik, minst sagt; mönstret klarnar? Alla mönster transparenta. Handling leder till handlingar.

Man funderar på livets förgänglighet, människans spår i andra människor och varför avstånd är bäst överbryggade.

Man kommer hem och duschar.