Ovan figurerar den på-plats-målning som med fri tolkning skulle kunna representera den Svenska skogen eller en uppsjö av små penisar; konsten är fri. Jag har skrivit en essä i detta, den kommer snart på Tidskriften Kulturen; håll i hatten. Den är precis som Asp och Hägg numera i privat ägo. Det tackar vi för.

Besökarna var naturligtvis en namnkunnig skara som både köpte böcker, var sociala, förkylda och intresserade av de tilltugg som bjöds, både på vernissagen i sig och under veckan som gick.

Saft av körsbär och frukter från den Svenska trädgården bjöds och komposterades till medföljande dofter av höst och bananflugor inom ramarna av det avskalade galleriet som precis avslutat en intressant utställning av Bo och Martin; där även E själv fick ordet, läs!

Konstnären själv var naturligtvis på plats under vernissagen och ekot av den närvaron slog mot väggarna under hela veckan för att till slut klinga ut när utställningen stängde på torsdagen – då hade undertecknad lyckats översätta en del av träden till engelska, skriva klart en essä och putsat upp två diktsamlingar som säkert kommer i tryck snart, om man ska tro vissa förlag.

En del av den inramade konsten, samt speglingar av konstnärer och besökare dokumenterades, inte bara för min skull – som meriter utan även för att ni alla ska kunna ta del av åtminstone den bråkdel av utställningen som är detaljerat visuell. Dofterna, ambiansen går inte att vidareförmedla. Nåväl:

Och med detta, ser vi fram emot att inom snar framtid göra vedervärdiga och spännande performanser inom ramarna av KONSTATELJé E; så håll utskick inför detta och annat som händer. Tiden går snabbt. Snart är man död.