Jag har blivit inbjuden till att medverka i ett översättarkollektiv som heter KOMPASSROS. Nu i höst ska vi översätta flera spännande poeter. Samtidigt! Flera bollar i mål, samtidigt, heter det väl? Det går i vilket fall utmärkt att se ett komplett program här.
Bara idén att vara flera och inte minst ett helt kollektiv med poeter som översätter tillsammans är gott nog för att passa i mina byxa. Översättning är annars ensamt och svårt och därför, som allt annat skrivande, bäst i grupp. Man är dessutom stolt nock bara över att få vara med. Att jag vurmar för det kollektiva skapandet är sannolikt mycket tydligt.
Mitt första bidrag till programmet blir denna läsning i min hembygd. Tanken är att vi ska besöka alla översättares hemorter och läsa där. Något som vi dessutom transcenderar i och med vår läsning på Bokfestivalen 2011.
Väl mött!
Mindre kollektiva projekt – även om det alltid står ett kollektiv bakom och skapar tillsammans med en den bok som till slut utkommer – får också fin uppmärksamhet i HD och Kulturen. Hemskt trevligt ändå. Det är som om att få dessa noggranna läsningar av människor som man inte har någon annan relation till – även om exempelvis Lundberg och jag numera frekventerar samma Fakebookström – är starkare i sin emotionella slagkraft mot ens ego, än de som är mångt mer lyriska och i ens mer påtagliga nätvaro. Som om avståndet, distansen, skapar en relevans i orden som inte närheten gör.
Som om att endast det oberörda är tillräckligt spännande.