Category Archives: Reklam

Förordaren; om verkets helhet.

Posted on by
Reply
Efter att undertecknad och undertecknad samlats kring elden och lågor och gasernas ursprung finns det väl ingen tvekan längre. Härtill kommer sig ett, med tillstånd, publicerat brev från Förordaren till Standardformulär för språkförbittring – minns även illustratörens ord här – i mycket möts vi och sådan värme är få förunnat. Att vi skulle konstruera andra projekt ihop, fast från grunden tillsammans, är kanske inte helt oväntat.

Från: Stefan Hammarén
Till: Freke Räihä
Skickat: onsdag, 10 augusti 2011 11:14
Ämne: din bok…

Tog lite tid, men nu läst helt igenom din bok, och vill tillstryka att mycket bättre än jag vågade ens tro på basen av materialet, helt tackvare ditt sätt att sammanställa det. Visst hade jag ju sett manus, men kändes ändå så här vid bokläsningen mer påfallande, mer intensivt. Blir ju en komposition direkt. Riktigt bra bok alltså, med agenda. Hoppas litteraturSverige har vett att ta till den på olika sätt, och att den gör en del verkan. Tror många kan känna igen problemet och ämnet och därtill varit med om det, ändå väl ingen som riktigt orkat gåt ut med det i bok så pass tydligt, göra något självt kreativt av detta som ett helt eget ämne och arbete. Boken är modig, och den kan inte minst ha stor betydelse för de som är nya i branschen, samt en tankeställare för kontrahenten förläggare och redaktörer, lektörer dito, och den säger precis hur mycket ork man riktigt måste ha som ny och som författare. Och jag har dragit igenom helt samma process, haft samma basmaterial, men förstod aldrig spara det. Riktigt bra av dig däremot. Och därtill är jag glad att du gav mig egen plats i boken, och kul även att se Ior Bock med recensionen där spöka ut. 
Fortsätt för allt i världen med författarskapet och djävulskapen i litteraturen, låt dig inte kuvas någonsin av det intetsägande. Jag tror inte vi har banat öppen väg ännu för oss, och får dras med mycket helveteska motgångar och motighett ännu. Bara orka hålla på även om vi gnäller och slutar, och börjar, eller stannar upp bakåt. Du är en begåvning, stor sådan. Men du har något utöver ditt intresse, och din tekniska förmåga, du har en djuvulsk urkraft och envetenhet, som är minst lika bra, typ den räihäiska trädgudens envishet att hållas vid rötterna och ändå dåna ut i utslag. Stor elogé för dig. Jag kunde säkert ännu säga detta i mera och bättre, men tror du förstår min oppskattning, därtill fint att vi fått kontakt. 
För tillfälle har jag slutat skriva recensioner, så synd nog, på något sätt vill jag ju skriva om boken, ändå känner jag mig så fast i annat, inte minst på loserförfattarfabriken. Om detta räcker för dig, har jag ändå sagt något? Om du vill kan jag förstås, lägga ut detta på din Anletsboka, läser några till det? Nu bara skrivit ner några direkta tankar, inte bearbetat det på något vis. Måste och käka nu, men vi höres. Rysskram. 
Hälsningar 
Stefan.
[ efter en sådan kärleksförklaring måste en vara stum ]

Vad kan poesi vara;

Posted on by
Reply
Fick nyligen nys om att förlaget Brombergs (AB) vill ge ut en poesiantologi – de vill ge poesin mer utrymme och utmana poesins former. U t m a n a ! Jag skickade fyra diktsviter direkt. Det är förstås ingen tävling om vem som är märkligast och kommer att bli hårdast refuserad, men jag förväntar mig inga stipendier direkt. Dock tycker jag att vi borde överösa dem med nyskriven, utmanande poesi. Ett sådant här initiativ borde få grädd–gräddan att se upp och haja till av förvåning av vilka talanger som finns där ute och aldrig kommer förbi svängrumsdörrarna. Det ska dessutom vara en ÅRLIG antologi, med start vt-12; alltså, kötta på med dikter och andra svordomar innan den 1:a september 2011 – annars får vi vänta ett helt år till innan nästa gång.
Fan om jag inte ska hitta på ett alias och skicka några dikter till; återkommer med det. I övrigt ligger saker i hunger, gäster färdas, manus trycks, festivaler anammas och huset är städat – även skafferiet. Renlighet i rummet är enklare än renlighet i “stjälen” (sic!). Och jag har skrivit min första engelska på engelska recension; (se: Textkritik – längst ned). Hoppas det blir fler av den varan. Dessutom letar jag efter Oskar Ponnert – hör av dig Oskar, jag vill läsa mer visuell poesi. (Ni andra visueller också för den delen.) Glöm inte att skölja och köpa hem tillräckligt med toalettpapper.

Kärleken till upphittad poesi.

Posted on by
3
Jag minns en sommar i Bredsjö, där jag i Hällefors, gick in på det lokala biblioteket för en fin tur; döm min förvåning när de gav bort böcker. Det var här jag mötte ännu en av mina hjältesjälar, ännu en av alla de döda gamla gubbar som jag inte klarar mig utan, det finns rätt många tanter också, så det så. (Trutar med läpparna.) När jag sedan, långt efteråt går in på mitt egna lokala bibliotek och stöddigt letar upp min egen bok. Om jag är den enda författaren som gjort så ska jag äta upp min gamla hatt. Bredvid min och Pias anspråkslösa volym så står, ja ni ser själva: Pentti. Jag höll på att dåna. Nej, jag jämför mig inte med honom, jag blev så glättig av att se oss stå där, axel mot axel – som gamla vänner.
Sist jag var i Hällefors så gick jag återigen in för att titta, det gick inte att låta bli.
Resultat: Swedenmarks Kritikmaskinen. En syrlig och rolig volym, läs den för all del, men läs Saarikoski först.

Möllevångsfestival, 2010; säges vara den sista.

Posted on by
Reply

Tomas Ekström gjorde bra ifrån sig som vanligt.

Även jag har jag hört. Vi var så söta att vi fotograferade varandra. Dessutom sprang vi på underbara Lars Palm och hann med en öl om internationell poesi. Och jag tittade på konsthantverkare och blev glad av Röda gatan och blev arg på kids som slogs och åt goda piroger och gott kaffe och sålde ett par böcker till intressenter. Ja, har man inte turen att spring på mig mitt i natten i en gränd så går det att beställa boken från förlaget eller om du inte unnar förlaget ( ja, det är två länkar till två förlag åt två böcker, den andra, en poetisk kokbok är skriven ihop med Kristian Carlsson ) något existensberättigande: någon nätbokhandel. Föga anade jag vilken ogin sida monopoliseringen av nätköpen inneburit; jag ska aldrig mer beställa från någon annan än förlaget självt. Spread the word, gals and dolls. Ja, nej. Män köper och läser inte lyrik, det fick man erfara på festivalen. Naturligtvis undantaget min kära Smed. Trevligt att mötas igen förresten! Hoppas vi ses snart. Jag gillade verkligen din inkvisitor-idé! Och alla, alla goda vänner som stannade till och tittade trots Tågets överträffande av tidsmarkörer och strama förkortning av mitt inrepeterade program.
Nu till trädets kärna, eftersom Möllevångsfestivalen är för folket och av folket konstruerade jag fräckt ett spontant träd på en vägg bredvid Konstscenen. Jag tyckte det blev jättefint. Utställare Konstgalleri E inropade från okänd plats: “Vackert!” Så ni får lita på honom. Eller scrolla ner.
Träd växer ur markens koncentriska lager;
Trädet blev bäst med lite vänstervridning, precis som allt annat;
D E T A L J
Tyvärr var inte konstnär Pia Anliot på plats, så jag fick förfalska hennes namnteckning, det syns att det är jag i båda fallen eller hur? Observera att bilden och trädet inte överensstämmer varken med fiktionen eller verkligheten. Hägerström igen.

Maglehemsfestivalen 2010.

Posted on by
Reply
Som ni säkert vet så var jag:et, d v s Freke Räihä, inbjuden att gästa den fantastiska Maglehemsfestivalen; som enligt den lokala blaskan inleddes med en kjukstart. KB förnekar sig aldrig. Nåväl, Festivalen var en utmärkt succé. Festivalväder (regn och sol blandat) och underbara band. Dessutom poesi av yours-truly och den obarmhärtige Tomas Ekström. Dessutom en massa konstnärer som ställde ut sina verk i naturen, samt minst en som guerrilla-ställde-ut sina målningar gjorda på vinylskivor; en rebellisk konstnär vars arbete man kunnat följa på baksidan av vägskyltar överallt i Skåne. Nedan har vi en fin bild på Tomas, han ser glad ut.
Tomas författarskap och mitt har varit sammanflätat under ett antal år; inte så att vi skriver dikter åt varandra, snarare så att vi läst och läst och läst tillsammans. Dessutom ansvarade han och Mårten Melin för att min första bok kom i tryck, vilket jag naturligtvis är mycket glad över.
När vi träffades igen under Möllevångsfestivalen, så talade vi om hur året inneburit en mindre turné tillsammans med början av årets släpp av Malmö är en dröm. Som för övrigt fick riktigt fina recensioner av till exempel Stefan Whilde och Kristian Lundberg.
Vi ska ju ses även på Malmöfestivalen, på Skurups Skrivarlinjes 25-års fest den sista festivalfredagen, men vi har planerat ihop andra, h e m l i g a ting. Vänta med spänning, med spänning väntar ni.

Under ytan.

Posted on by
Reply
Under ytan ligger ligger som en väsande orm http://undermarken.se/. Det är bara att köpa; inga protester alls är nödvändiga. Det är inte någon gris inblandad alls, dessutom går det bra att provläsa många texter redan på hemsidan! Jag har bara hunnit med Olle Dyrander, men jag lovar er: Jag ska läsa allt! Allt, allt, allt!

Dessutom kan jag passa på att rapportera från Hällefors 10 års jubileum; nu när jag ändå sitter här. Det är något särskilt med tystnaden, under ytan sjuder det av konflikter – men i skogarna är det tyst och bland de jag möter råder solidaritet. Saker som det här händer: 

Det här är Kolugn; det här är Susanne som steker pannkakor utomhus ( vi fick hälsa på hönsen, hunden, ankorna, tuppen, tjuren och korna med ) och bjuder till med nykokt hallonsylt, den andra kvinnan är Gunilla, vi kommer snart till henne, men vet att det var i hennes gästrum som jag huserade, dessutom har Susanne förutom en mindre konferanslokal på höloftet, ett galleri som överblickas av sagda, där inspirerar just nu George Nebron, med sina målningar:

Verket heter Nyfikna ko och gör sig inte alls rättvisa som sned bild tagen av en amatör med en tafflig kamera.

Det här är På semester. Bilden nedan är en detalj jag fastnade för. 

Hon påminner mig så om någon … Hej! Hej!
Ledsen för att ljuset blev som det blev; men blixtar får agera det futuristiska inslaget i Nebrons naivistiska konstnärskap. Ska man köpa, så kan man såklart ringa hans agentur: Và fint foto på 070/1561382 eller 019/331300. Såklart kan man ringa bara för att snacka med. Susanne har dessutom, bland allt annat, lite hjemmelavet till salu för den som tycker om att minnas resan hela vägen ner i magen.
Är det hälften så gott som pannkakorna så kommer Susanne att ha fullt upp hela sommaren med vilsna stockholmare som aldrig förr ätit något hemlagat i hela sina liv.
Ja, 10-årsjubilaren Hällefors folkhögskola firades med en fin fest med buffé, musiker, tal och mina utdrag ur FEL4 samt en dikt jag skrev med Karin Boye, det var mycket uppskattat av den röda publiken, som bjöd tillbaka med ryggdunk och glada tillrop om mitt agitatoriska framförande ( och ja, jag nämnde i höga ordalag SommarLyriken och Skurup ). Sedan blev det dags för premiär; jag hade i samarbete med Gunilla, Affe och Sven, som är lärare på skolan och deras elever, ett gäng blivande scenartister, skrivit en pjäs som framfördes två gånger samma dag. Den var enorm! Jag grät och grät; inte bara för att jag kunde identifiera mig med skådespelarna och deras ord, utan även, såklart, för att jag aldrig tidigare sett mina ord framförda av andra. Det var magiskt! Jag överger kanske poesin för scenen? I vilket, så var det en underskön helg, trots krävande resor och bara en hyllningsdikt till Folkbildningen skriven. Jag hann dessutom med fördjupningar med Sven, Gunilla och Karin Poppius. In alles alltså: en fin helg, jag saknade dig.
… och så Ester, nyaste familjmedlemmen hemma. Hon började lite knasigt, med att fräsa på Stellan och skidda runt som ett annat mähä, men nu så sitter hon och kelar med alla andra i vår märkliga gemenskap.
Snipp snapp.

Påskliga böjelser.

Posted on by
Reply

Ja, som sagt innan. Kanske inte till dig, men jag vet att jag sagt det till någon i alla fall. Det har varit påsk; jag har lekt konstrunda och blivit inspirererad, precis som föregående år. Ovan är ett fantastiskt verk av konstnären Hans Kröjer, naturligtvis har jag varit dum och inte skrivit upp vad verket heter. Å andra sidan titulerade jag en hel diktsamling med endast ” . “. Valfri förläggare sökes för övrigt. Kröjer har en tendens att tala helt och hållet med de virrvarr av undermedvetna tankar som uppehåller sig i mitt huvud. Kanske är det det, i kombination med hans, bara på ett par utställningar, enorma utveckling mot ett säkrare och mer eget språk i den tradition och släktlinje som han är en del av. Jag föredrar hans fars poesi framför hans (Toms) målningar vilken dag i veckan som helst. Hans Kröjer är en av de bäst begåvande och mest egna konst-närerna i vår tid. Jag kan ta gift på att han kommer att upptäckas av fler och fler och tillslut vara för stor för Sverige, lilla, lilla gråtande hötorgsland.
Samtidigt gjorde jag en fascinerande upptäckt i Mette Lund Lindberg vars känsla för detaljen och per-spektivet, mer än en gång gjorde att jag vacklade lite när jag abrupt stannade upp för att undersöka vad det var som jag egentligen tittade på; frusna blommor, tunnlar av starka ben och makrofotografi av, enligt lilla lingonet, “ett trasigt löv”.

Sen åkte vi mer bil, mycket 70-vägar, mycket skog, mycket mötande konstrundebilar, bland andra möttes vi upp av ett antal mycket fina vänner i sorglösa Huaröd, precis i en snygg Y-korsning som rundade en “körka”, med tillhörande kyrkogård; där historien om Rod Geiger bytte plats från berättarens sinne till mitt. Därefter flydde vi den översvenska plats, där en kyrkogård tillåts fylla hela, och jag menar hela horisonten, mot Maglehem.

HUARÖDS GRAVGÅRD:
Curt Hilfon har inte, trots sin vacklande hälsa blivit en sämre konstnär, men jag kunde inte låta bli att porträttera mig själv i en av hans tavlor, den ville det själv och när det var ok med upphovsmannen
kunde jag inte låta bli.
Det är fortfarande den där
stilla österländskheten hos Hilfon som jag uppskattar mest, även om han också briljerar i annat. Jag har hört att där serveras goda kanelbullar till exempel, men jag äter bara mitt eget, jag har mer smör än mjöl … Återkommer med recept nästa gång jag bakar. I vilket fall så var det mycket trevligt att se att det gamla bygget fort-farande står på plats. Sonen Max inte att förglömma; vars glaskonst tagit hästsprång och nu-mera verkar stå på egna ben i relation till hans mer utforskande måleri, jag tror att unge herr Hilfon behöver bryta med sitt ursprung helt och hållet och ta nya outforskade vägar från den trance-mystiska riktning han uppehåller sig vid. Där var flera exempel på hur brytet verkar ta form och jag ser fram emot nästa år och nästa och nästa …
Konstnären Katharina Lundberg och jag hade ett mycket trevligt samtal om den manliga konstnärens geni-förklarade fylleurineringar kontra hennes egna erfarenheter av att måla med ena handen, röra i grytan med vänstern, passa barn med fötterna och gubben med tungan, därifrån gick jag stärkt och med rådet att bara använda yllesockar, vilket jag gjorde – omtumlad, men utan svampiga fötter.
Sedan vart det utflykt med våra långväga gäster och då det var för gott med mat och för trevligt sällskap för att göra annat än att pula, ta en god öl – Tack för den! och … såklart gå på torrdasset:

Välkomna till ett blåsigt och bajsluktande Skåne!

Och ja, det var kallt som faan också.

Och regnade minusgrader.

Och kärlek.

Ja, det här är toaletten på Skillinge Teater, jag var tvungen att slinka in när vi var där och såg deras Påsksoaré, helt underbar – Naturligtvis.
Den politiska teatern har alldeles för liten publik kan man tycka, men lokalen var fylld, brödet himmelskt – en eftersmak av Skurup.
I stort gav dagen mersmak, både av Skåne, Bredsjö, öl och skjutsa teaterhögskolestudenter till Simrishamn, tack alla underbara, fantastiska!

Vardagsmys.

Posted on by
Reply
Min kropp behöver det. Rutinerna; men det är precis som om den färgats av reklaminslagen och invant sig till de avbrott som jag ständigt strävar efter. Jag surnar som lukten av mina kläder när rutinerna inte faller in, men jag gör ständig paus för att tvätta så att lukten går ur mig. Min insida är färgad gul av kaffe och John Silvers tobak.
Det är svårt att anta hunger och törst när behovet gör sig påmint, om jag inte skriver dör jag. I vilket fall. Men ändå snabbare. Text och den intertextuella recepteringen av mönstren!
Fan, fan, burkmat.