Skända, söndra, kontextualisera.

Firar inte flaggdagen. (Är internationalist.) Utan funderar mest kring det vedervärdiga skitsnacket i det fält där jag är verksam. Borde byta fält, trots att min perifera verksamhet knappt syns. Allra helst inte där skitsnacket är som värst. Bland människorna. Nej, jag ska begränsa min närvaro till verkets och dess kontextlöshet. NI är rövmunnar alla! – hade jag egentligen lust att säga. Men min tystnad talar hatets språk. Och mitt hat, det är reserverat till de som underhåller det system som särskiljer människor och trampar nedåt. Vänligen avlägsna er om ni känner er träffade. Min tystnad laddar orden. Laddar vapnen. Apo panthos.

Cirkeln sluter sig inför våren.

Den längsta och svartaste dagen blir något alldeles extra i år – det blir poesi i Kölleröd och det blir påskuppläsning på Ekströms lördagen efter den 7/5 klockan 12 och 13. Då påsken nu kommer och cirkeln sluter sig som en ringmuskel om ännu en mannaminnesvinter bjuder jag och Ekströms Café i Degeberga in till uppläsning av några av de verk som skrivits under tiden vi cirkulerat kring poesi och mer specifikt kortformen haiku. Det blir alltså kasen renga och möjligen någon liten haiku samt fri vers, berättande, guld, månar och en historisk epilog.

Vi tänkte, eftersom det är Konstting i Degeberga, också passa på att ställa ut ett antal haiku som producerats under dessa varma kvällar. Jag vet inte om det har varit värmen från deltagarna, ugnen eller min nervositet som märkts av mest. I vilket fall är jag oändligt stolt över vad som faktiskt åstadkommits, över att ha fått stå där med dessa begåvade kvinnor och spika och tala och kaffe. I mötet med andra växer vi från människa till människor.

Den bästa sortens dikt är också den som håller en vaken om nätterna och inte låter en gå och lägga sig förrän den är klar, färdig och rytmen sitter, böljar och kräver.

Vi har skrivit minst en sådan dikt.

Mållösaktighet.

Ok, som sagt. “Inleda och hålla i en cirkel för estraden och dess poesi“. Alltså, all den erfarenhet som jag förvärvat av att stå på scen under och över tio år som scenisk poet, än mer som skådespelare, än mer än så vidare. Välkomna! Annars? En antologi, en bok på engelska. Märkliga brev. Spam. Våren uteblir, eldar, bär ved, snyter, kokar, inte-ett-eget-ord-sedan-i-våras, NOMOS-på-läsning-hos-Kraft-och-dig-(?), nacken, axlarna, fingrarna, vännerna. Sorgen. Väntan, rastlös inväntan. Den paniskt uppbyggliga rutinen. Att aldrig låta sig bekämpas av sig själv. Och vika mer tvätt. I morgon ska jag kanske vara tyst, eller åtminstone i de fem minuterna som sker mellan sömnig sömnighet och avlösning av skiftet. Eller så ska jag hålla käften om det också. Och så skriver jag en essä om samarbete, med utgångspunkt i Warholio/Basquiat och deras döda döda döda. Tack för att du läste så här långt, jag vet att det sits och slits där ute med informationens täthet. Egentligen ville jag bara bjuda in till en skrivande cirkel; den förra var helt underbart lyckad och den som kommer i höst – ja, den kommer i höst. Jag borde sluta men jag kan inte.

Läsa och skriva.

Att läsa på Kafé Zolo. Att göra det den 26:e maj. Att hålla en arbetsaffär där; att ni borde komma och fika.
Att innan dess har klippt av sig allt hår och numera tangerar ett får i skallen; att dessutom få läsa på Malmös eget Antikvanti den 4:e juni. Att kanske sitta i Folkets Park och dricka en ost senare. Att dessutom erbjudits och tackat strålande ja till tjänsten som Litterär Kurator på Tidningen Kulturen. Att bli mycket glad och fira med en körsbärsläsk. Att bjuda in er och skicka in texter till Utopiska Geografier, att göra det nu. Nu. Att jobba med några av landets bästa skribenter; att vara glad över detta hela dagarna fastän det kliar av stress och hunger och olästa böcker och inte hinna med – fan, nu kom posten också – att dessutom snart ha full hårddisk och inte vilja slänga något som ligger där. Litteraturen tar för mycket plats. Att dessutom småkika på kontraktet jag precis fick tillbaka från KingInk, de väntar på rätt tidpunkt för att överglänsa all annan poesi som skrivs i Svea just nu; mitt Standardformulär för språkförbittring som behandlar att bli refuserad och att bli refuserad hela tiden – ja, det går att bli publicerad också, bara skriv – och samtidigt läsa korrektur på Ur ett historiskt perspektiv har allting relevans som utkommer på 668. Snart.
Att mitt i allt detta ändå inte känna sig särskilt viktig utan snarast tänka på att jag måste tvätta, som är viktigare än litteratur och att jag borde äta – fatta palla äta. *suck*
Men glöm inte att skicka in dina texter till Kulturen – Här finns kontaktuppgifter. Det finns ingen anledning att tveka.

Tisdag, känns som måndag II.

Rötterna till gud / gudar / evig gris är nu knutna och komposterade. Trädguden finner nu sina spröt i fingarna, luftroten är ett minne blått. Egentligen grönt, tunnan är nu grön men påsen är brun. Ergo: måndagsblus / konfekt / kortison.
Tänkte tonsätta en listdikt, behöver därför en tonsättare; om det är du, så maila mig på något sätt. Jag har fått grönt ljus, alla klaffar är ordnade och CC är det enda rätta.
Jag är rytmisk poet med för- och efterkärlek för oljud, du är en likartning – eller poetens elaka motsats. Den som tvekar får motstå att få fötterna städsefrusna i understa hålan / grottan / tanken.
I demonokratisk ordning kan alla bidrag tänkas utrymmas inom ramverkandet. Pris för bästa bidrag? Hemligheter såklart! Men troligast jota, eftersom jag nolltaxerar.
Och … just det, regeringen måste vid bilan falla. Och den intersektionella kedjan brytas – men det visste ni redan – upprepning är dock inte bara ett litterärt stilgrepp utan också den pedagogik som närmast följer att efter de egna förutsättningarna, de socio-, med mera, etcetera, och så vidare in extensio, arbeta mot de ändamål som behovet kräver. Och behovet kräver dig.

Se hit!!!

Jag hade tänkt mig en diktsvit om masskommunikation. Jag behöver därför Radioröster, vill du vara en av dem? Tänk: reklamradions plockade, vissnande blomma, UR´s informativa/konformativa, den politiskt färgade undergroundradion och/eller svensk hiphops självförverkligande mellansnack …
Omfånget är frivilligt. Allt annat också. Jag hade tänkt mig en diktsvit i pågående med avbrott. Radioröster i avbrottet. Jag sysslar mycket med avbrott och inflikningar i mina egna texter och tänkte att det hade trevligt och låta andra bryta in, dels som en kommentar till samtidens överväldigande informationsflöde, dels för att göra ett kollektivt och eklektiskt verk i vänsterfalanganda. Vad säger du? Känner du fler som är intresserade? Om du kommer på någon mer som du inte tror att jag har tänkt på så får du gärna vidarebefordra i all oändlighet. Själen har inga gränser?

Min mail är naturligtvis: son.of.lilith@hotmail.com

Freke Räihä.