Att vara.

Vara en av sju, vara alltid som en och ensam, ledas och låta leda. Leda är inte av ordet behov. Behov är av ensamheten bildat. Att kommunicera med en annan. Att detta projekt blir något annat. Något som inte vill låta sig ordalydas. Tjocknar gör det, som att inte hinna drömma. Drömmen är en dröm om att drömma. Systemen sluter sig i sitt. Barnläkaren tyckte att min research i mitt ICD-10-manus var oklanderlig, vi talade länge. Nu talar jag till det som inte lärt sig lyssna. Vars referensram är min och vår att bygga. Jag vill hyvla bort fördomarna, jag blir arg över att människor skräms från min bygd. Jag vill krossa människan. Kvar finns endast en enhet av samlevnad. Jag hatar dem. Jag älskar dig.
RUN: dfrgui och lyssnar bort sig i tystnad, därför kommer sig en och en av ordlöshetens till och mer om när och därför autorun och det går inte längre att skriva något vettigt. Jag läser KATAPULTEN det borde ni också göra, den är en ultracynisk syn på världen av en som sett den. Eller, jag borde läsa i den, men tystnaden får mig att tänka och då måste jag skriva. Kanske slipper jag skriva om jag får ett vettigt jobb. Har någon ett vettigt jobb? Som innefattar kroppsarbete och inga bussturer från hemmet. Jag vill inte vara borta. Jag vill leva nära nära nära.
Allt nötskalar sig.

HEADPHONESFESTIVAL ((LAB SOUNDS)) 2-3 July etc.

Man har blivit inbjuden till att medverka i en on-line festival och med stor och kärvänlig men nervös glädje accepterat – jag suger på att improvisera, så jag fuskar kanske lite; tidsmässigt ligger det i midnattstimmen mellan 2:a och 3:e juli – ett fullpackat schema över händelser på festivalens ((LAB Sounds)) le placard HEADPHONES festival går att se här. Läs också mer om festivalens intention här. För att lyssna in – finns en ström redo här (spelar i din musikspelare alltså, i mitt fall öppnade sig strömmen i iTunes – ja, jag var tvungen att installera den skiten när jag fick en ‘smart’ telefon i födelsedagspresent, det är därför jag kan maila dig mitt i natten när jag egentligen gått och lagt mig) och hjälp att fatta hur det hela funkar här (tror jag) – glöm inte att bokmärka, festivalen har hållit på ett tag och lär väl inte sluta i en handvändning. Jag tänkte uppträda på engelska tillsammans med Nathalie Fougeras, som driver just LAB Gallery, vars poetik minner mig om min egen – ett laboratoriskt, samarbetsvilligt sätt att ta sig an uttrycket.

Dessutom har jag i minne och pixel befunnit mig i Sthlm under några dagar och förstått att nästan varenda inneboende där åker till landet när jag väl satt min fot mellan stadsdelarna för första gången sedan sist;

Jag kom närmare Norstedts förlag än någonsin; jag stod alltså på ett behörigt avstånd, med både bro och vatten mellan oss och kände mig så här:

Fler konstnärer var tillresta – Observera mellanrummet mellan fordon och perrong – som att komma hem;

Att följa sitt och tänka på andras;

Att ta fel fordon och uppleva mer;

Att se detaljer;

Att hänga grytlock för kroppens öppningar;

Att börja varje påstående med att att; att det regnade också;

Att ha sina behov och samtidigt tänka på rätt saker;

Att ha sina behov och samtidigt tänka på rätt saker;
Sverige;

Freke Räihä;

Att samtidigt glädja sig åt att King Ink äntligen släpper den efterlängtade och omtalade Standardformulär för språkförbittring; samt att 668 förlag släpper Ur ett historiskt perspektiv har allting relevans. Båda finns snart och nu tillgängliga hos din favoritbokhandlare.

Att drömmar som andra har också kan bli dina egna;

Vad kan poesi vara;

Fick nyligen nys om att förlaget Brombergs (AB) vill ge ut en poesiantologi – de vill ge poesin mer utrymme och utmana poesins former. U t m a n a ! Jag skickade fyra diktsviter direkt. Det är förstås ingen tävling om vem som är märkligast och kommer att bli hårdast refuserad, men jag förväntar mig inga stipendier direkt. Dock tycker jag att vi borde överösa dem med nyskriven, utmanande poesi. Ett sådant här initiativ borde få gräddgräddan att se upp och haja till av förvåning av vilka talanger som finns där ute och aldrig kommer förbi svängrumsdörrarna. Det ska dessutom vara en ÅRLIG antologi, med start vt-12; alltså, kötta på med dikter och andra svordomar innan den 1:a september 2011 – annars får vi vänta ett helt år till innan nästa gång.
Fan om jag inte ska hitta på ett alias och skicka några dikter till; återkommer med det. I övrigt ligger saker i hunger, gäster färdas, manus trycks, festivaler anammas och huset är städat – även skafferiet. Renlighet i rummet är enklare än renlighet i “stjälen” (sic!). Och jag har skrivit min första engelska på engelska recension; (se: Textkritik – längst ned). Hoppas det blir fler av den varan. Dessutom letar jag efter Oskar Ponnert – hör av dig Oskar, jag vill läsa mer visuell poesi. (Ni andra visueller också för den delen.) Glöm inte att skölja och köpa hem tillräckligt med toalettpapper.

Uppläsning med kakor och typ – en helt otrolig publik.

Man inleder en resas slut med en kaktapas c/o Kafé Zolo – men dricker också gott kaffe, gott kaffe är nödvändigt.
Det regnar och lyser om vartannat. Man står under trappor och röker.

Man träffar fascinerande konstnärer – Gordon Skalleberg; samtalar om trä, dess materialitet, ådring och vara.
Gordon visar sig vara en spännande och nyfiken natur.

Man träffar en oerhört intresserad publik, man säljer massor med böcker, talar ur skägget och man läser/läser/läser.
Stannar på scenen och besvarar, efter bästa förmåga, olika ställningar och innerligheter.
Man träffar också järneldaren och skribenten Marcus Nobreus, samtalar och lånar en säng.
Planer smids; Höganäs blir en stad för poeter.

Man bemöts med vackraste leendet och ömmaste tillgivenheten av helt underbara chefen/ägaren/allt allt allt – Andrea Skalleberg, vars son – Lucas gör transportmedel och musik, minst sagt; mönstret klarnar? Alla mönster transparenta. Handling leder till handlingar.

Man funderar på livets förgänglighet, människans spår i andra människor och varför avstånd är bäst överbryggade.

Man kommer hem och duschar.

Läsa och skriva.

Att läsa på Kafé Zolo. Att göra det den 26:e maj. Att hålla en arbetsaffär där; att ni borde komma och fika.
Att innan dess har klippt av sig allt hår och numera tangerar ett får i skallen; att dessutom få läsa på Malmös eget Antikvanti den 4:e juni. Att kanske sitta i Folkets Park och dricka en ost senare. Att dessutom erbjudits och tackat strålande ja till tjänsten som Litterär Kurator på Tidningen Kulturen. Att bli mycket glad och fira med en körsbärsläsk. Att bjuda in er och skicka in texter till Utopiska Geografier, att göra det nu. Nu. Att jobba med några av landets bästa skribenter; att vara glad över detta hela dagarna fastän det kliar av stress och hunger och olästa böcker och inte hinna med – fan, nu kom posten också – att dessutom snart ha full hårddisk och inte vilja slänga något som ligger där. Litteraturen tar för mycket plats. Att dessutom småkika på kontraktet jag precis fick tillbaka från KingInk, de väntar på rätt tidpunkt för att överglänsa all annan poesi som skrivs i Svea just nu; mitt Standardformulär för språkförbittring som behandlar att bli refuserad och att bli refuserad hela tiden – ja, det går att bli publicerad också, bara skriv – och samtidigt läsa korrektur på Ur ett historiskt perspektiv har allting relevans som utkommer på 668. Snart.
Att mitt i allt detta ändå inte känna sig särskilt viktig utan snarast tänka på att jag måste tvätta, som är viktigare än litteratur och att jag borde äta – fatta palla äta. *suck*
Men glöm inte att skicka in dina texter till Kulturen – Här finns kontaktuppgifter. Det finns ingen anledning att tveka.

Tisdag, känns som måndag II.

Rötterna till gud / gudar / evig gris är nu knutna och komposterade. Trädguden finner nu sina spröt i fingarna, luftroten är ett minne blått. Egentligen grönt, tunnan är nu grön men påsen är brun. Ergo: måndagsblus / konfekt / kortison.
Tänkte tonsätta en listdikt, behöver därför en tonsättare; om det är du, så maila mig på något sätt. Jag har fått grönt ljus, alla klaffar är ordnade och CC är det enda rätta.
Jag är rytmisk poet med för- och efterkärlek för oljud, du är en likartning – eller poetens elaka motsats. Den som tvekar får motstå att få fötterna städsefrusna i understa hålan / grottan / tanken.
I demonokratisk ordning kan alla bidrag tänkas utrymmas inom ramverkandet. Pris för bästa bidrag? Hemligheter såklart! Men troligast jota, eftersom jag nolltaxerar.
Och … just det, regeringen måste vid bilan falla. Och den intersektionella kedjan brytas – men det visste ni redan – upprepning är dock inte bara ett litterärt stilgrepp utan också den pedagogik som närmast följer att efter de egna förutsättningarna, de socio-, med mera, etcetera, och så vidare in extensio, arbeta mot de ändamål som behovet kräver. Och behovet kräver dig.

Uppläsningen på Borgen; ljudspår och bildbevis.

Ja, att stå på scen är det roligaste som finns; som att sitta ned och skriva. Jag läste ur Huvudskälet; Alfabetisering av samtliga specifikationer samt Svenska Träd; Elden lyser som ett öga och annan pataforik – som publicerades i det sista pappersnumret av Komma. Jag läste ganska sent, sceniskt, så ni får lyssna på en mängd andra fantastiska uppträdanden – om ni inte tvunget vill spola. Men glöm inte att tvätta händerna efteråt.
Så här kan det se ut på Kulturcentralen Borgen.
Och så här fastnar man på vägen in till toaletten när man har ont i magen av för mycket mat och oro innan resan. Som tur är finns det fina människor och jobbiga människor i Malmö, för det var i Malmö länkarna ovan utspelade sig. Dessutom sålde jag en bok till Andrea, som driver ett Kafé i Höganäs – med tillhörande skrivarcirklar. Tjoho, för fan! Kronan på verket var sedan en pizza på Arbetets väl och somna på en skön soffa och vakna till en film och kaffe. Vänner; man har det bra.
Malmö.
Sanningen.
Mer ost.

14-15 april – En svit av sviter, förhoppningsvis utan sviter.

Alltså: uppläsning på Kf Borgen!
Alltså: delar av mitt ställningstagande kring arbete och ägande på Bokgeten.
Alltså: uppläsning på Kulturhuset Barbacka.
Alltså: det räcker med sandaler och vårjacka.
Alltså: manus, i ordningen 15; Biota/Biom/Isolering är uppe i 18 sidor. Nästa manus (och nästa) gnäller redan på att få gå från tanke till skiss.
Alltså: inte mindre än två helt fantastiska sidor till tidskriften är på gång.
Alltså: poeter vill att jag ska skriva om deras böcker?
Alltså: kattmaten är slut, igen, jag måste välja mellan att mata dem eller fortsätta röka, inte ett svårt val.
Alltså: i dag ska jag börja läsa Skymningsinferno av Sjón; för att jag ska få möjlighet att träffa upphovsrättsinnehavaren, inte för att skriva – en befriande skönhet i vårsolen.
Alltså: snart ska jag få se körsbärsblom från kontors/biblioteksfönstret.
Alltså: det är bara lite jobbigt att leva i dag.

Saker man gör med anledning av döda länkar.

Lägger in ljudspår: http://soundcloud.com/freke-raiha/urval-ur-det-ror-om-lite-i

Lägger in textspår: http://issuu.com/freke/docs/freke_r_ih_

Kopplar samman saker till olika sorters sociala medium.

Dessutom ska jag läsa poesi på Kulturhuset Barbacka torsdagen den 14:e april.
Vi börjar runt 18:30, kom i tid – det kommer att bli fullt.
Då får ni dessutom möjlighet att avnjuta lite ekologisk fika, socialisera och titta på böcker.
Kanske hinner du skriva och läsa en dikt själv?

Dessutom kommer C4:s egen Pål Hedberg!
Och delar av FEL!

Och du! Och du! Och du! Och du! Och du!
Och du! Och du! Och du! Och du! Och du!
Och du! Och du! Och du! Och du! Och du!

Och jag.