HEADPHONESFESTIVAL ((LAB SOUNDS)) 2-3 July etc.

Man har blivit inbjuden till att medverka i en on-line festival och med stor och kärvänlig men nervös glädje accepterat – jag suger på att improvisera, så jag fuskar kanske lite; tidsmässigt ligger det i midnattstimmen mellan 2:a och 3:e juli – ett fullpackat schema över händelser på festivalens ((LAB Sounds)) le placard HEADPHONES festival går att se här. Läs också mer om festivalens intention här. För att lyssna in – finns en ström redo här (spelar i din musikspelare alltså, i mitt fall öppnade sig strömmen i iTunes – ja, jag var tvungen att installera den skiten när jag fick en ‘smart’ telefon i födelsedagspresent, det är därför jag kan maila dig mitt i natten när jag egentligen gått och lagt mig) och hjälp att fatta hur det hela funkar här (tror jag) – glöm inte att bokmärka, festivalen har hållit på ett tag och lär väl inte sluta i en handvändning. Jag tänkte uppträda på engelska tillsammans med Nathalie Fougeras, som driver just LAB Gallery, vars poetik minner mig om min egen – ett laboratoriskt, samarbetsvilligt sätt att ta sig an uttrycket.

Dessutom har jag i minne och pixel befunnit mig i Sthlm under några dagar och förstått att nästan varenda inneboende där åker till landet när jag väl satt min fot mellan stadsdelarna för första gången sedan sist;

Jag kom närmare Norstedts förlag än någonsin; jag stod alltså på ett behörigt avstånd, med både bro och vatten mellan oss och kände mig så här:

Fler konstnärer var tillresta – Observera mellanrummet mellan fordon och perrong – som att komma hem;

Att följa sitt och tänka på andras;

Att ta fel fordon och uppleva mer;

Att se detaljer;

Att hänga grytlock för kroppens öppningar;

Att börja varje påstående med att att; att det regnade också;

Att ha sina behov och samtidigt tänka på rätt saker;

Att ha sina behov och samtidigt tänka på rätt saker;
Sverige;

Freke Räihä;

Att samtidigt glädja sig åt att King Ink äntligen släpper den efterlängtade och omtalade Standardformulär för språkförbittring; samt att 668 förlag släpper Ur ett historiskt perspektiv har allting relevans. Båda finns snart och nu tillgängliga hos din favoritbokhandlare.

Att drömmar som andra har också kan bli dina egna;

Uppläsning med kakor och typ – en helt otrolig publik.

Man inleder en resas slut med en kaktapas c/o Kafé Zolo – men dricker också gott kaffe, gott kaffe är nödvändigt.
Det regnar och lyser om vartannat. Man står under trappor och röker.

Man träffar fascinerande konstnärer – Gordon Skalleberg; samtalar om trä, dess materialitet, ådring och vara.
Gordon visar sig vara en spännande och nyfiken natur.

Man träffar en oerhört intresserad publik, man säljer massor med böcker, talar ur skägget och man läser/läser/läser.
Stannar på scenen och besvarar, efter bästa förmåga, olika ställningar och innerligheter.
Man träffar också järneldaren och skribenten Marcus Nobreus, samtalar och lånar en säng.
Planer smids; Höganäs blir en stad för poeter.

Man bemöts med vackraste leendet och ömmaste tillgivenheten av helt underbara chefen/ägaren/allt allt allt – Andrea Skalleberg, vars son – Lucas gör transportmedel och musik, minst sagt; mönstret klarnar? Alla mönster transparenta. Handling leder till handlingar.

Man funderar på livets förgänglighet, människans spår i andra människor och varför avstånd är bäst överbryggade.

Man kommer hem och duschar.

Läsa och skriva.

Att läsa på Kafé Zolo. Att göra det den 26:e maj. Att hålla en arbetsaffär där; att ni borde komma och fika.
Att innan dess har klippt av sig allt hår och numera tangerar ett får i skallen; att dessutom få läsa på Malmös eget Antikvanti den 4:e juni. Att kanske sitta i Folkets Park och dricka en ost senare. Att dessutom erbjudits och tackat strålande ja till tjänsten som Litterär Kurator på Tidningen Kulturen. Att bli mycket glad och fira med en körsbärsläsk. Att bjuda in er och skicka in texter till Utopiska Geografier, att göra det nu. Nu. Att jobba med några av landets bästa skribenter; att vara glad över detta hela dagarna fastän det kliar av stress och hunger och olästa böcker och inte hinna med – fan, nu kom posten också – att dessutom snart ha full hårddisk och inte vilja slänga något som ligger där. Litteraturen tar för mycket plats. Att dessutom småkika på kontraktet jag precis fick tillbaka från KingInk, de väntar på rätt tidpunkt för att överglänsa all annan poesi som skrivs i Svea just nu; mitt Standardformulär för språkförbittring som behandlar att bli refuserad och att bli refuserad hela tiden – ja, det går att bli publicerad också, bara skriv – och samtidigt läsa korrektur på Ur ett historiskt perspektiv har allting relevans som utkommer på 668. Snart.
Att mitt i allt detta ändå inte känna sig särskilt viktig utan snarast tänka på att jag måste tvätta, som är viktigare än litteratur och att jag borde äta – fatta palla äta. *suck*
Men glöm inte att skicka in dina texter till Kulturen – Här finns kontaktuppgifter. Det finns ingen anledning att tveka.

Uppläsningen på Borgen; ljudspår och bildbevis.

Ja, att stå på scen är det roligaste som finns; som att sitta ned och skriva. Jag läste ur Huvudskälet; Alfabetisering av samtliga specifikationer samt Svenska Träd; Elden lyser som ett öga och annan pataforik – som publicerades i det sista pappersnumret av Komma. Jag läste ganska sent, sceniskt, så ni får lyssna på en mängd andra fantastiska uppträdanden – om ni inte tvunget vill spola. Men glöm inte att tvätta händerna efteråt.
Så här kan det se ut på Kulturcentralen Borgen.
Och så här fastnar man på vägen in till toaletten när man har ont i magen av för mycket mat och oro innan resan. Som tur är finns det fina människor och jobbiga människor i Malmö, för det var i Malmö länkarna ovan utspelade sig. Dessutom sålde jag en bok till Andrea, som driver ett Kafé i Höganäs – med tillhörande skrivarcirklar. Tjoho, för fan! Kronan på verket var sedan en pizza på Arbetets väl och somna på en skön soffa och vakna till en film och kaffe. Vänner; man har det bra.
Malmö.
Sanningen.
Mer ost.

14-15 april – En svit av sviter, förhoppningsvis utan sviter.

Alltså: uppläsning på Kf Borgen!
Alltså: delar av mitt ställningstagande kring arbete och ägande på Bokgeten.
Alltså: uppläsning på Kulturhuset Barbacka.
Alltså: det räcker med sandaler och vårjacka.
Alltså: manus, i ordningen 15; Biota/Biom/Isolering är uppe i 18 sidor. Nästa manus (och nästa) gnäller redan på att få gå från tanke till skiss.
Alltså: inte mindre än två helt fantastiska sidor till tidskriften är på gång.
Alltså: poeter vill att jag ska skriva om deras böcker?
Alltså: kattmaten är slut, igen, jag måste välja mellan att mata dem eller fortsätta röka, inte ett svårt val.
Alltså: i dag ska jag börja läsa Skymningsinferno av Sjón; för att jag ska få möjlighet att träffa upphovsrättsinnehavaren, inte för att skriva – en befriande skönhet i vårsolen.
Alltså: snart ska jag få se körsbärsblom från kontors/biblioteksfönstret.
Alltså: det är bara lite jobbigt att leva i dag.

Saker man gör med anledning av döda länkar.

Lägger in ljudspår: http://soundcloud.com/freke-raiha/urval-ur-det-ror-om-lite-i

Lägger in textspår: http://issuu.com/freke/docs/freke_r_ih_

Kopplar samman saker till olika sorters sociala medium.

Dessutom ska jag läsa poesi på Kulturhuset Barbacka torsdagen den 14:e april.
Vi börjar runt 18:30, kom i tid – det kommer att bli fullt.
Då får ni dessutom möjlighet att avnjuta lite ekologisk fika, socialisera och titta på böcker.
Kanske hinner du skriva och läsa en dikt själv?

Dessutom kommer C4:s egen Pål Hedberg!
Och delar av FEL!

Och du! Och du! Och du! Och du! Och du!
Och du! Och du! Och du! Och du! Och du!
Och du! Och du! Och du! Och du! Och du!

Och jag.

15:e april.

Information om detta spännande datum kommer till er samtidigt som det kommer till mig:

http://borgenkulturcentrum.wordpress.com/2011/03/07/manadsflyer/

Annars har jag bara ryggskott och skriver korrespondens med http://bokgeten.blogspot.com/

Vilket naturligtvis är sjukt smickrande.

Och passar på att tipsa om:

SOMMARLYRIKEN, vecka 29.

Är du intresserad av att arbeta med vad det senaste decenniet av lyrik fört med sig?
Vill ha arbetsläger på din semester?
Har du skrivit dikt med metoder som inneburit att du sett det omgivande språkbruket som ett redskap i ditt arbete? Eller är det det du vill? Då ska du komma och uppleva SommarLyriken!
Arbetsveckan på SommarLyriken är en obduktion. Med ögon, öron och händer, därför tillika elektroniska och manuella ord- och andra behandlare ska dikten låta sig obduceras, så närgående att dess väsen står framför oss, tydliggjord nog att vi kan låta den återuppstå som klocka, kamera och förstoringsglas. Vi ska montera ner dikten; för att kunna läsa den, för att kunna skriva den. Vi ska störa dikten. Störa dig. Störa läsningen. Störa tillverkningen.
Vi ska störa nedmonteringen av dikten. Vi ska skriva det förflutnas dikt, skriva om; skriva dagens dikt som gårdagens, gårdagens som morgondagens och den redan skrivna som något fortfarande inne i idéstadiet. Studera strömningar, strömmingar. Teori. Annan teori. Tvärvetenskap; vi ska producera fram bastarder av dikter: Den fula, den obegripliga, den egenartade, den vardagliga, den strömlinjeformade; allt ska vältas omkull och skrivas om. Tillsammans när vi borde skriva ensamma; ensamma när vi borde skriva tillsammans. Vi ska skriva den bästa dikten någonsin – bara för att sedan kunna skriva om den och in den.
Sommarkurs med Freke Räihä, konceptuell dendrolog och studerande poet, och David Väyrynen, studerande poet och brevbärare.

Möllevångsfestival, 2010; säges vara den sista.

Tomas Ekström gjorde bra ifrån sig som vanligt.

Även jag har jag hört. Vi var så söta att vi fotograferade varandra. Dessutom sprang vi på underbara Lars Palm och hann med en öl om internationell poesi. Och jag tittade på konsthantverkare och blev glad av Röda gatan och blev arg på kids som slogs och åt goda piroger och gott kaffe och sålde ett par böcker till intressenter. Ja, har man inte turen att spring på mig mitt i natten i en gränd så går det att beställa boken från förlaget eller om du inte unnar förlaget ( ja, det är två länkar till två förlag åt två böcker, den andra, en poetisk kokbok är skriven ihop med Kristian Carlsson ) något existensberättigande: någon nätbokhandel. Föga anade jag vilken ogin sida monopoliseringen av nätköpen inneburit; jag ska aldrig mer beställa från någon annan än förlaget självt. Spread the word, gals and dolls. Ja, nej. Män köper och läser inte lyrik, det fick man erfara på festivalen. Naturligtvis undantaget min kära Smed. Trevligt att mötas igen förresten! Hoppas vi ses snart. Jag gillade verkligen din inkvisitor-idé! Och alla, alla goda vänner som stannade till och tittade trots Tågets överträffande av tidsmarkörer och strama förkortning av mitt inrepeterade program.
Nu till trädets kärna, eftersom Möllevångsfestivalen är för folket och av folket konstruerade jag fräckt ett spontant träd på en vägg bredvid Konstscenen. Jag tyckte det blev jättefint. Utställare Konstgalleri E inropade från okänd plats: “Vackert!” Så ni får lita på honom. Eller scrolla ner.
Träd växer ur markens koncentriska lager;
Trädet blev bäst med lite vänstervridning, precis som allt annat;
D E T A L J
Tyvärr var inte konstnär Pia Anliot på plats, så jag fick förfalska hennes namnteckning, det syns att det är jag i båda fallen eller hur? Observera att bilden och trädet inte överensstämmer varken med fiktionen eller verkligheten. Hägerström igen.

Låt mig kvida.

Posten är sen, Bonniers är sena, Vertigo har inte hört av sig alls, inte ens svarat på mail, jag blöder över hela kroppen och det är mörkt ute. Visst, det är snart december 2009 e.v. och Hjul och April och så. Tiden går så fort när man inte har någon klocka. Jag väntar fortfarande på texter från flera gubbar och gummor till Massdiktprojektet och jag har ingen aning om vad det ska bli av alla jävla texter som bara samlar cookies i min PC. Utkast sparat. Jag har i alla fall fått möjligheten att läsa någon av dem på biblioteket i Ystad onsdagen innan Vårdagjämningen, det ska bli trevligt. Men det är mycket väntande nu. Vänt; vänt; vänt …
Vänder i korsningen. Tar vägen till vänster. 14:18. Att faktiskt vänta är hemskt tråkigt. Jag sysselsätter mig med annat undertiden, vilket gör att jag tappar fokuset. Fokuset är en skarp lins som det inte går att koka soppa på. Med lök och cashewnötsgrädde. Just nu polerar jag mitt fokus med kaffe och salvor. Med hopp.