Vad kan poesi vara;

Fick nyligen nys om att förlaget Brombergs (AB) vill ge ut en poesiantologi – de vill ge poesin mer utrymme och utmana poesins former. U t m a n a ! Jag skickade fyra diktsviter direkt. Det är förstås ingen tävling om vem som är märkligast och kommer att bli hårdast refuserad, men jag förväntar mig inga stipendier direkt. Dock tycker jag att vi borde överösa dem med nyskriven, utmanande poesi. Ett sådant här initiativ borde få gräddgräddan att se upp och haja till av förvåning av vilka talanger som finns där ute och aldrig kommer förbi svängrumsdörrarna. Det ska dessutom vara en ÅRLIG antologi, med start vt-12; alltså, kötta på med dikter och andra svordomar innan den 1:a september 2011 – annars får vi vänta ett helt år till innan nästa gång.
Fan om jag inte ska hitta på ett alias och skicka några dikter till; återkommer med det. I övrigt ligger saker i hunger, gäster färdas, manus trycks, festivaler anammas och huset är städat – även skafferiet. Renlighet i rummet är enklare än renlighet i “stjälen” (sic!). Och jag har skrivit min första engelska på engelska recension; (se: Textkritik – längst ned). Hoppas det blir fler av den varan. Dessutom letar jag efter Oskar Ponnert – hör av dig Oskar, jag vill läsa mer visuell poesi. (Ni andra visueller också för den delen.) Glöm inte att skölja och köpa hem tillräckligt med toalettpapper.

Uppläsning med kakor och typ – en helt otrolig publik.

Man inleder en resas slut med en kaktapas c/o Kafé Zolo – men dricker också gott kaffe, gott kaffe är nödvändigt.
Det regnar och lyser om vartannat. Man står under trappor och röker.

Man träffar fascinerande konstnärer – Gordon Skalleberg; samtalar om trä, dess materialitet, ådring och vara.
Gordon visar sig vara en spännande och nyfiken natur.

Man träffar en oerhört intresserad publik, man säljer massor med böcker, talar ur skägget och man läser/läser/läser.
Stannar på scenen och besvarar, efter bästa förmåga, olika ställningar och innerligheter.
Man träffar också järneldaren och skribenten Marcus Nobreus, samtalar och lånar en säng.
Planer smids; Höganäs blir en stad för poeter.

Man bemöts med vackraste leendet och ömmaste tillgivenheten av helt underbara chefen/ägaren/allt allt allt – Andrea Skalleberg, vars son – Lucas gör transportmedel och musik, minst sagt; mönstret klarnar? Alla mönster transparenta. Handling leder till handlingar.

Man funderar på livets förgänglighet, människans spår i andra människor och varför avstånd är bäst överbryggade.

Man kommer hem och duschar.

Tisdag, känns som måndag II.

Rötterna till gud / gudar / evig gris är nu knutna och komposterade. Trädguden finner nu sina spröt i fingarna, luftroten är ett minne blått. Egentligen grönt, tunnan är nu grön men påsen är brun. Ergo: måndagsblus / konfekt / kortison.
Tänkte tonsätta en listdikt, behöver därför en tonsättare; om det är du, så maila mig på något sätt. Jag har fått grönt ljus, alla klaffar är ordnade och CC är det enda rätta.
Jag är rytmisk poet med för- och efterkärlek för oljud, du är en likartning – eller poetens elaka motsats. Den som tvekar får motstå att få fötterna städsefrusna i understa hålan / grottan / tanken.
I demonokratisk ordning kan alla bidrag tänkas utrymmas inom ramverkandet. Pris för bästa bidrag? Hemligheter såklart! Men troligast jota, eftersom jag nolltaxerar.
Och … just det, regeringen måste vid bilan falla. Och den intersektionella kedjan brytas – men det visste ni redan – upprepning är dock inte bara ett litterärt stilgrepp utan också den pedagogik som närmast följer att efter de egna förutsättningarna, de socio-, med mera, etcetera, och så vidare in extensio, arbeta mot de ändamål som behovet kräver. Och behovet kräver dig.

Uppläsningen på Borgen; ljudspår och bildbevis.

Ja, att stå på scen är det roligaste som finns; som att sitta ned och skriva. Jag läste ur Huvudskälet; Alfabetisering av samtliga specifikationer samt Svenska Träd; Elden lyser som ett öga och annan pataforik – som publicerades i det sista pappersnumret av Komma. Jag läste ganska sent, sceniskt, så ni får lyssna på en mängd andra fantastiska uppträdanden – om ni inte tvunget vill spola. Men glöm inte att tvätta händerna efteråt.
Så här kan det se ut på Kulturcentralen Borgen.
Och så här fastnar man på vägen in till toaletten när man har ont i magen av för mycket mat och oro innan resan. Som tur är finns det fina människor och jobbiga människor i Malmö, för det var i Malmö länkarna ovan utspelade sig. Dessutom sålde jag en bok till Andrea, som driver ett Kafé i Höganäs – med tillhörande skrivarcirklar. Tjoho, för fan! Kronan på verket var sedan en pizza på Arbetets väl och somna på en skön soffa och vakna till en film och kaffe. Vänner; man har det bra.
Malmö.
Sanningen.
Mer ost.

Saker man gör med anledning av döda länkar.

Lägger in ljudspår: http://soundcloud.com/freke-raiha/urval-ur-det-ror-om-lite-i

Lägger in textspår: http://issuu.com/freke/docs/freke_r_ih_

Kopplar samman saker till olika sorters sociala medium.

Dessutom ska jag läsa poesi på Kulturhuset Barbacka torsdagen den 14:e april.
Vi börjar runt 18:30, kom i tid – det kommer att bli fullt.
Då får ni dessutom möjlighet att avnjuta lite ekologisk fika, socialisera och titta på böcker.
Kanske hinner du skriva och läsa en dikt själv?

Dessutom kommer C4:s egen Pål Hedberg!
Och delar av FEL!

Och du! Och du! Och du! Och du! Och du!
Och du! Och du! Och du! Och du! Och du!
Och du! Och du! Och du! Och du! Och du!

Och jag.

15:e april.

Information om detta spännande datum kommer till er samtidigt som det kommer till mig:

http://borgenkulturcentrum.wordpress.com/2011/03/07/manadsflyer/

Annars har jag bara ryggskott och skriver korrespondens med http://bokgeten.blogspot.com/

Vilket naturligtvis är sjukt smickrande.

Och passar på att tipsa om:

SOMMARLYRIKEN, vecka 29.

Är du intresserad av att arbeta med vad det senaste decenniet av lyrik fört med sig?
Vill ha arbetsläger på din semester?
Har du skrivit dikt med metoder som inneburit att du sett det omgivande språkbruket som ett redskap i ditt arbete? Eller är det det du vill? Då ska du komma och uppleva SommarLyriken!
Arbetsveckan på SommarLyriken är en obduktion. Med ögon, öron och händer, därför tillika elektroniska och manuella ord- och andra behandlare ska dikten låta sig obduceras, så närgående att dess väsen står framför oss, tydliggjord nog att vi kan låta den återuppstå som klocka, kamera och förstoringsglas. Vi ska montera ner dikten; för att kunna läsa den, för att kunna skriva den. Vi ska störa dikten. Störa dig. Störa läsningen. Störa tillverkningen.
Vi ska störa nedmonteringen av dikten. Vi ska skriva det förflutnas dikt, skriva om; skriva dagens dikt som gårdagens, gårdagens som morgondagens och den redan skrivna som något fortfarande inne i idéstadiet. Studera strömningar, strömmingar. Teori. Annan teori. Tvärvetenskap; vi ska producera fram bastarder av dikter: Den fula, den obegripliga, den egenartade, den vardagliga, den strömlinjeformade; allt ska vältas omkull och skrivas om. Tillsammans när vi borde skriva ensamma; ensamma när vi borde skriva tillsammans. Vi ska skriva den bästa dikten någonsin – bara för att sedan kunna skriva om den och in den.
Sommarkurs med Freke Räihä, konceptuell dendrolog och studerande poet, och David Väyrynen, studerande poet och brevbärare.

Vissa dagar, va.

Vissa stunder är bättre än andra. Inget ont i delad sorg, delad glädje. Utan den andre, utan oss andra hade vi inte velat detta. Att ständigt, att vara ständigt – ensamheten vi lever med; otröstlig. Livet växer, jag ser det. Alla dessa anteckningar, jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dem. De ligger som ett berg av flykt, som mer vin i – ur en senapsburk, som stridsrop i den kallnande natten. Alla dessa lösryckta fraser som inte passar in någonstans; en riddare. En tjänare av ett högre syfte. Som doften av rök skingrad.

Trädskisser VI.

Relevans är inte tillräckligt, potatisen skalar inte sig själv. När man fryser har ingenting betydelse. Det är en rotad stam med utspringande tätnande grenar, törstiga löv; efter ljus, beröring. Anlägger jag ett tillstånd vilar jag också i det, en djupnande irriterande slummer. Jag tröttnar till sist i den, den är endast den malande krävan, den uppgående och aldrig med begär tystade skymningen. Det måste vara mer Chet Baker och mindre reell tystnad, tystnad är ett oväsen redo för skålen. Att alltid ha något för händerna är ett satans ofog, att andras tid är mer skyndsamt viktig än den andres är ett medel för tryck. Att alltid göra något får mig bara att längta till djupet igen. Att skriva dessa ord får mig att bekräfta mina sötmossiga idéer för mitt skrumpna ego, för dig. Jag hade gärna lärt mig att se genom rastret, mellan bladen. Men jag ser bara ytan och mellanrummen och inte det som är bakom.

Läsarbrev.

Vissa dagar är man glad, man har en fungerande redaktör som inte blir arg på en när man skriver fullständigt subjektivt om böcker man hittar i brevlådan, andra dagar blir man hysteriskt glad, särskilt av böcker man läser. Man läser en del. Alltså jag skrev så här om en bok:



http://www.tidningenkulturen.se/kritik-mainmenu-52/litteratur-mainmenu-35/7466-litteratur-emma-lundenmarkorganica-flaektrum


Och fick lite senare denna konversation i min älskade mailbox:


————————————————–
From: “Emma Lundenmark”

Sent: Tuesday, November 09, 2010 11:27 AM
To:

Subject: hälsning

din recension av organica fläktrum var gastkramande
mycket rolig att läsa

allt gott!
/emma


————————————————–


9 nov 2010 kl. 11.48 skrev Freke Räihä.:

Hej!

Tack så jättemycket.
Jag hade väldigt trevligt när jag läste den;
så det är mycket din förtjänst att den blev så bra.
Att skriva anmälningstext är som att skriva svar,
svarslyrik. I dialogen mellan texter finns friheten att arbeta.
Och text är det enda jag kan, möjligen undantaget hushållsarbete.

Du är mitt första läsarbrev, inkluderande all min blygsamma produktion;
så jag ler med hela ansiktet nu.
(ovan molnen är jag också en sol) Jag vill fira, men jag vet inte hur.

Hoppas att du inte för prestationsfobi av din nya bok,
utan skriver hundra till. Hundra och en.

Hälsar, glädjeligen://

Freke.

ps Får jag publicera ditt brev på min hemsida för esoterik, lyrik, freke
räihä och andra sjukdomar? ds


————————————————–


From: “Emma Lundenmark”
Sent: Tuesday, November 09, 2010 12:56 PM
To: “Freke Räihä.”
Subject: Re: hälsning

Ja, jag ser att du lyser!
ja, klart du får (med brevet).
hundra och en, jag lovar, du med
och låt oss springa på varandra igen

emma


————————————————–


9 nov 2010 kl. 13:07 skrev Freke Räihä.:


Vi lovar att springa, och på varandra.
Sthlm är en del av världen.

/Freke.

————————————————–

Vilket naturligtvis uppmuntras, vi författare är ensamma typer och behöver ett leende från vår väntande, ofta refuserande mailbox, som vi visserligen älskar precis lika mycket som brevlådan och den lilla bilen som precis körde förbi och lämnade något – tänk om det är mitt refuseringsbrev från Bonniers som jag väntat på sedan i våras? Oj, måste ut och kolla.