Freke Räihä

Poet, publishing house etc.

Degeberga Skrivarcirkel;

Posted on 2011/10/26 by Freke Räihä

Välkomna på anspråkslös SKRIVARSTUGA hos Ekströms Café och Bageri!
Onsdagar i November; 9, 16, 23/11 KL 19-21

Medtag:
En favoritdikt, någon text som du önskar att du själv skrivit.
En epostadress.
Ett glatt humör.
Pengar till fika.
Samt något att skriva med; en bärbar elektronisk ordbehandlare eller kanske papper och penna.

Kursavgift: 100kr

Att skriva en dikt.

Är mödosamt, rent av plågsamt; den som skriver kommer närmare sig själv och det dikten behandlar än något annat, barnafödande möjligen undantaget. Det kan också vara just lärorikt och underbart förlösande att sätta sina tankar på pränt och tydliggöra dessa för sig själv och senare inför andra. Att skriva dikt är ytterst att ladda orden, dels med sammanhang och dels med ny betydelse. Vi ska genom några fritt hållna övningar lära oss att skriva en dikt. Vi tränar oss också i att läsa högt denna dikt och passar på att fika. Kaffe är en väsentlig del av skrivandet, men ja, det går bra med saft eller te också. Välkomna!

Freke Räihä, Litterär Kurator

Osa, son.of.lilith@hotmail.com
+46 044209944, +46 0708857375

Med vänliga hälsningar

Katta & Freke

——————————————

Ekströms Cafe & Bageri
www.ekstromscafe.se
info@ekstromscafe.se

Tel 044-350004

——————————————

Trädskisser VII.

Posted on 2011/10/17 by Freke Räihä

Dold, döljer, dålig; kan vara stress, superlativ och/eller för lång lista med saker som ingenting betyder ingenting som är val och väljande och kväljande – klockan är 23:47, kväll. Ja. Ande snarast. Förlöper med information över verk med nätkopplade serier av urladdningsmoment. Det återser momentum i en, två, tre en stilla sjö, en halvmåne, snarbildning (-ar). Läste i detta/jag den nya, tunga OEI och märkte att fyra sidor var bra. Det andra kändes som att träda in i ett antikvariat som endast behandlar prosa och förkylningar. Men fyra bra egna sidor i en tidskrift som en behöver en lyftkran att läsa är inte dumt, som är bra. Övrigt innehållande är inte, ännu inte underhållit, dock bläddrat, synat, som en ny del av essäistiken – den så kallade/ varmade/ ljumnande essäestetiken. Täcker övrigt med tyger från fjärran länder, täcker med symboler och ler glatt. Som i halt alltså, trillande ande. Saknar något, saknar att inte vilja. Det finns ingen vilja. Endast konsekvens och barmhärtighets självmördare. Hur lägger en bort en litterärt sett en testamentering; en ger och bort. En föder, göder, älskar som inget annat står i ens väg. Skrivandet var viktigt, sen kom du. En rot bland grenar.

Fullständig själsförmörkelse.

Posted on 2011/10/09 by Freke Räihä

I bland får man undra vad det är man sysslar med, att sitta en lördagkväll och natt med en text som förklarar en annan text, en recension av en bok; sitter med den längre och mer nogsamt än med mina egna dikter, jag skriver ingenting längre. Vad finns det kvar att skriva. Inga tankar klara nog att utmana, inga rännilar av glasartade meningar. Endast återstår missförstånd, endast enstaka enskildheter. För vem gör jag detta. Vem läser en recension. Vem läser alls. Till vilken nytta. En viss tid har det kanske hävdats skönhetens egennytta. Jag satt här till dess att alla andra lagt sig. Middag. Tystnad. Jag sitter i mitt huvud. En kråkborg av äckel. Fjorton böcker ligger framför mig till last. Ingen chans i helvetet att jag ska hinna läsa nya OEI – där jag med avundsvärd stolthet medverkar – eller de tre hyllmetrarna med nyinköpt lyrik. Jag tvingade mig själv till ett snedsteg. Just nu läser jag, vid sidan om, Jonas Örtemarks Miniatyrproduktioner, en utmärkt samling, betydligt bättre än vad jag hade hoppats på. Det måste få bli så. Utmaning. Poesi. Min skalle arbetar dygnet runt. Stressen att skriva bra om andra, med andras, att dryfta ur allt, all uns av skaparkraft – alla vakna timmar – kraften kommer från arbete inte från någon mystisk eller mytisk kraft. Poesin kommer sig av språkets inneboende materialitet. Och ändock läser man ett löjligt felcitat av någon barnrumpa och så kommer det ännu en barnrumpa med ett språksinne som en pajas och inte ser att orden ligger tillsammans och varandra till last. Dessutom såg jag vackra saker som i saker som jag agerade publik med sist.

Saker jag skapat ställdes ut, nej. Text. Inte skulptur som talar om Guantanamofångarna. De tillhör Christer Wedman som med sin dotter ställde ut och bjöd in att låta mig anföra vernissagegästerna, brygga dem in emellan linjerna de framställt med linjer och hud som jag dragit ur mig. Jag har en utskrift. Jag skickar det snart. Kanske till Gunnar. Han var ju så trevlig sist. Men det är för bra. Kanske håller jag det för mig själv. Efterordet är publicerat i Slagtryk. Det kanske räcker.

Biota/Biom/Isolering – Freke Räihä – 2011

Bokbord i Brösarp. Även jag fick saker sålda, inte bara konstnärerna där. Jag som bara ville representera lite. Och ändå är det som att spänningen i att leva har blivit spänningar som hårdnat. Stelnat i rygg, nacke, kanaler. Vattnet plutar. Och att få bli läst i min lokala blaska. Mannen på bilden skrev i gestboken [ sic! ] och har inget samröre med Anatematisk; (anathema esto, “förbannad vare han“), om någon undrade varifrån namnet kommer. Det kanske räcker.

Lossmen (1924-1930)

Posted on 2011/08/29 by Freke Räihä

Att stå mitt ute på en väg, kissa, vara vilse, röka, titta på albinorenar och fler renar; det gör man med flera bröder som möts, alla med direkt anknytning – Vi åker till Lossmen och träffar folk, ser sjön, historien som upprepar sig. I dag har vi, som arbetar utan att äga annat än vårt arbete, lika dåliga villkor som innan fackföreningarna inledde sin kamp för en jämn, solidarisk, lönesättning och ett riskfritt arbete. Vi ser det världen över. Skurken är alltså och också bemanningsföretagen och utplanteringen av arbetsuppgifter till låglöneländer. De är alla ledande i kampen mot våra rättigheter. I kampen för kapital mot människa. Därför åkte vi till Lossmen.

I Lossmen talade vi om solidaritet, gröt och livsverk. Det var en av mitt livs starka ögonblick. Ömsom regnade det, ömsom var det glada leenden och västerbottningarnas vilja att föra vidare en historia. Det blev flera nya vinklar och något nytt att pressa in bland pärmarna på den kommande. Men nej, vi tog inget kaffe. Vi gick vidare, vidare. Det finns ett krig att vinna.

KOMPASSROS – Översättning i kollektiv.

Posted on 2011/08/22 by Freke Räihä

Jag har blivit inbjuden till att medverka i ett översättarkollektiv som heter KOMPASSROS. Nu i höst ska vi översätta flera spännande poeter. Samtidigt! Flera bollar i mål, samtidigt, heter det väl? Det går i vilket fall utmärkt att se ett komplett program här.

Bara idén att vara flera och inte minst ett helt kollektiv med poeter som översätter tillsammans är gott nog för att passa i mina byxa. Översättning är annars ensamt och svårt och därför, som allt annat skrivande, bäst i grupp. Man är dessutom stolt nock bara över att få vara med. Att jag vurmar för det kollektiva skapandet är sannolikt mycket tydligt.

Mitt första bidrag till programmet blir denna läsning i min hembygd. Tanken är att vi ska besöka alla översättares hemorter och läsa där. Något som vi dessutom transcenderar i och med vår läsning på Bokfestivalen 2011.

Väl mött!

Mindre kollektiva projekt – även om det alltid står ett kollektiv bakom och skapar tillsammans med en den bok som till slut utkommer – får också fin uppmärksamhet i HD och Kulturen. Hemskt trevligt ändå. Det är som om att få dessa noggranna läsningar av människor som man inte har någon annan relation till – även om exempelvis Lundberg och jag numera frekventerar samma Fakebookström – är starkare i sin emotionella slagkraft mot ens ego, än de som är mångt mer lyriska och i ens mer påtagliga nätvaro. Som om avståndet, distansen, skapar en relevans i orden som inte närheten gör.

Som om att endast det oberörda är tillräckligt spännande.

Förordaren; om verkets helhet.

Posted on 2011/08/11 by Freke Räihä

Efter att undertecknad och undertecknad samlats kring elden och lågor och gasernas ursprung finns det väl ingen tvekan längre. Härtill kommer sig ett, med tillstånd, publicerat brev från Förordaren till Standardformulär för språkförbittring – minns även illustratörens ord här – i mycket möts vi och sådan värme är få förunnat. Att vi skulle konstruera andra projekt ihop, fast från grunden tillsammans, är kanske inte helt oväntat.

Från: Stefan Hammarén
Till: Freke Räihä
Skickat: onsdag, 10 augusti 2011 11:14
Ämne: din bok…

Tog lite tid, men nu läst helt igenom din bok, och vill tillstryka att mycket bättre än jag vågade ens tro på basen av materialet, helt tackvare ditt sätt att sammanställa det. Visst hade jag ju sett manus, men kändes ändå så här vid bokläsningen mer påfallande, mer intensivt. Blir ju en komposition direkt. Riktigt bra bok alltså, med agenda. Hoppas litteraturSverige har vett att ta till den på olika sätt, och att den gör en del verkan. Tror många kan känna igen problemet och ämnet och därtill varit med om det, ändå väl ingen som riktigt orkat gåt ut med det i bok så pass tydligt, göra något självt kreativt av detta som ett helt eget ämne och arbete. Boken är modig, och den kan inte minst ha stor betydelse för de som är nya i branschen, samt en tankeställare för kontrahenten förläggare och redaktörer, lektörer dito, och den säger precis hur mycket ork man riktigt måste ha som ny och som författare. Och jag har dragit igenom helt samma process, haft samma basmaterial, men förstod aldrig spara det. Riktigt bra av dig däremot. Och därtill är jag glad att du gav mig egen plats i boken, och kul även att se Ior Bock med recensionen där spöka ut.

Fortsätt för allt i världen med författarskapet och djävulskapen i litteraturen, låt dig inte kuvas någonsin av det intetsägande. Jag tror inte vi har banat öppen väg ännu för oss, och får dras med mycket helveteska motgångar och motighett ännu. Bara orka hålla på även om vi gnäller och slutar, och börjar, eller stannar upp bakåt. Du är en begåvning, stor sådan. Men du har något utöver ditt intresse, och din tekniska förmåga, du har en djuvulsk urkraft och envetenhet, som är minst lika bra, typ den räihäiska trädgudens envishet att hållas vid rötterna och ändå dåna ut i utslag. Stor elogé för dig. Jag kunde säkert ännu säga detta i mera och bättre, men tror du förstår min oppskattning, därtill fint att vi fått kontakt.

För tillfälle har jag slutat skriva recensioner, så synd nog, på något sätt vill jag ju skriva om boken, ändå känner jag mig så fast i annat, inte minst på loserförfattarfabriken. Om detta räcker för dig, har jag ändå sagt något? Om du vill kan jag förstås, lägga ut detta på din Anletsboka, läser några till det? Nu bara skrivit ner några direkta tankar, inte bearbetat det på något vis. Måste och käka nu, men vi höres. Rysskram.

Hälsningar

Stefan.

[ efter en sådan kärleksförklaring måste en vara stum ]

Att vara.

Posted on 2011/08/07 by Freke Räihä

Vara en av sju, vara alltid som en och ensam, ledas och låta leda. Leda är inte av ordet behov. Behov är av ensamheten bildat. Att kommunicera med en annan. Att detta projekt blir något annat. Något som inte vill låta sig ordalydas. Tjocknar gör det, som att inte hinna drömma. Drömmen är en dröm om att drömma. Systemen sluter sig i sitt. Barnläkaren tyckte att min research i mitt ICD-10-manus var oklanderlig, vi talade länge. Nu talar jag till det som inte lärt sig lyssna. Vars referensram är min och vår att bygga. Jag vill hyvla bort fördomarna, jag blir arg över att människor skräms från min bygd. Jag vill krossa människan. Kvar finns endast en enhet av samlevnad. Jag hatar dem. Jag älskar dig.

RUN: dfrgui och lyssnar bort sig i tystnad, därför kommer sig en och en av ordlöshetens till och mer om när och därför autorun och det går inte längre att skriva något vettigt. Jag läser KATAPULTEN det borde ni också göra, den är en ultracynisk syn på världen av en som sett den. Eller, jag borde läsa i den, men tystnaden får mig att tänka och då måste jag skriva. Kanske slipper jag skriva om jag får ett vettigt jobb. Har någon ett vettigt jobb? Som innefattar kroppsarbete och inga bussturer från hemmet. Jag vill inte vara borta. Jag vill leva nära nära nära.

Allt nötskalar sig.

HEADPHONESFESTIVAL ((LAB SOUNDS)) 2-3 July etc.

Posted on 2011/06/29 by Freke Räihä

Man har blivit inbjuden till att medverka i en on-line festival och med stor och kärvänlig men nervös glädje accepterat – jag suger på att improvisera, så jag fuskar kanske lite; tidsmässigt ligger det i midnattstimmen mellan 2:a och 3:e juli – ett fullpackat schema över händelser på festivalens ((LAB Sounds)) le placard HEADPHONES festival går att se här. Läs också mer om festivalens intention här. För att lyssna in – finns en ström redo här (spelar i din musikspelare alltså, i mitt fall öppnade sig strömmen i iTunes – ja, jag var tvungen att installera den skiten när jag fick en ‘smart’ telefon i födelsedagspresent, det är därför jag kan maila dig mitt i natten när jag egentligen gått och lagt mig) och hjälp att fatta hur det hela funkar här (tror jag) – glöm inte att bokmärka, festivalen har hållit på ett tag och lär väl inte sluta i en handvändning. Jag tänkte uppträda på engelska tillsammans med Nathalie Fougeras, som driver just LAB Gallery, vars poetik minner mig om min egen – ett laboratoriskt, samarbetsvilligt sätt att ta sig an uttrycket.

Dessutom har jag i minne och pixel befunnit mig i Sthlm under några dagar och förstått att nästan varenda inneboende där åker till landet när jag väl satt min fot mellan stadsdelarna för första gången sedan sist;

Jag kom närmare Norstedts förlag än någonsin; jag stod alltså på ett behörigt avstånd, med både bro och vatten mellan oss och kände mig så här:

Fler konstnärer var tillresta – Observera mellanrummet mellan fordon och perrong – som att komma hem;

Att följa sitt och tänka på andras;

Att ta fel fordon och uppleva mer;

Att se detaljer;

Att hänga grytlock för kroppens öppningar;

Att börja varje påstående med att att; att det regnade också;

Att ha sina behov och samtidigt tänka på rätt saker;

Sverige;

Freke Räihä;

Att samtidigt glädja sig åt att King Ink äntligen släpper den efterlängtade och omtalade Standardformulär för språkförbittring; samt att 668 förlag släpper Ur ett historiskt perspektiv har allting relevans. Båda finns snart och nu tillgängliga hos din favoritbokhandlare.

Att drömmar som andra har också kan bli dina egna;

Vad kan poesi vara;

Posted on 2011/06/17 by Freke Räihä

Fick nyligen nys om att förlaget Brombergs (AB) vill ge ut en poesiantologi – de vill ge poesin mer utrymme och utmana poesins former. U t m a n a ! Jag skickade fyra diktsviter direkt. Det är förstås ingen tävling om vem som är märkligast och kommer att bli hårdast refuserad, men jag förväntar mig inga stipendier direkt. Dock tycker jag att vi borde överösa dem med nyskriven, utmanande poesi. Ett sådant här initiativ borde få grädd–gräddan att se upp och haja till av förvåning av vilka talanger som finns där ute och aldrig kommer förbi svängrumsdörrarna. Det ska dessutom vara en ÅRLIG antologi, med start vt-12; alltså, kötta på med dikter och andra svordomar innan den 1:a september 2011 – annars får vi vänta ett helt år till innan nästa gång.

Fan om jag inte ska hitta på ett alias och skicka några dikter till; återkommer med det. I övrigt ligger saker i hunger, gäster färdas, manus trycks, festivaler anammas och huset är städat – även skafferiet. Renlighet i rummet är enklare än renlighet i “stjälen” (sic!). Och jag har skrivit min första engelska på engelska recension; (se: Textkritik – längst ned). Hoppas det blir fler av den varan. Dessutom letar jag efter Oskar Ponnert – hör av dig Oskar, jag vill läsa mer visuell poesi. (Ni andra visueller också för den delen.) Glöm inte att skölja och köpa hem tillräckligt med toalettpapper.

Uppläsning med kakor och typ – en helt otrolig publik.

Posted on 2011/05/31 by Freke Räihä

Man inleder en resas slut med en kaktapas c/o Kafé Zolo – men dricker också gott kaffe, gott kaffe är nödvändigt.

Det regnar och lyser om vartannat. Man står under trappor och röker.

Man träffar fascinerande konstnärer – Gordon Skalleberg; samtalar om trä, dess materialitet, ådring och vara.

Gordon visar sig vara en spännande och nyfiken natur.

Man träffar en oerhört intresserad publik, man säljer massor med böcker, talar ur skägget och man läser/läser/läser.

Stannar på scenen och besvarar, efter bästa förmåga, olika ställningar och innerligheter.

Man träffar också järneldaren och skribenten Marcus Nobreus, samtalar och lånar en säng.

Planer smids; Höganäs blir en stad för poeter.

Man bemöts med vackraste leendet och ömmaste tillgivenheten av helt underbara chefen/ägaren/allt allt allt – Andrea Skalleberg, vars son – Lucas gör transportmedel och musik, minst sagt; mönstret klarnar? Alla mönster transparenta. Handling leder till handlingar.

Man funderar på livets förgänglighet, människans spår i andra människor och varför avstånd är bäst överbryggade.

Man kommer hem och duschar.