My e-mail has been compromised!
Do not click on any weird links!
I shouldn´t have to tell you this.
You should know by now; I only commerce my self.
Lilith is the darkness of man (wo-).
We are one.
Rage!
Reply
Category Archives: Sjukdom
Dagen efter dagen efter dagen efter.
Göra en att-göra-lista – Check.
Genomföra Back-up – Check.
Tvättstugan – Check. Tvättstugan återbesök – Check.
Skriva på den dumma essän – Check.
Inköp av kycklingfoster – Check.
Ynglingens läsläxa – Check.
Min läsläxa – Hmm … Måste jag?
Den lite äldre flickans läxa – Check.
Överförande av anteckningar till respektive text – Check.
Ringa allehanda KVC –
Skriva säljbrev –
Slutföra något av de sex manusen som väntar, inklusive den där essän –
Laga middag – Check.
Vika tvätt – Check, repris i dag.
Diska – Sju gånger om dan.
Natta barnen – Jadå.
Inte avlida av panik inför den ständigt växande listan – Tveksamt.
Classwar.
I morgon är det julafton, alltså en röd dag till minne av martyrer som dött för den goda sakens skull. I dag dricker jag vin och känner smaken av Havarti sakta, sakta bilda legering med mitt väsen. Varför all denna glädje frågar du?
Jag har blivit antagen till Skurups Skrivarpedagoglinje till hösten, ergo; en del uppdateringar kommer att röra sig runt detta.
Nu väntar vi bara på att något av de dussinet manus jag skrevade över på Skrivarlinjens två år ska bli realiserade, annars får det väl bli förlagsverksamhet från sovrummet, om det får plats.
Massdikten har verkligen artat sig. Snart är linjen död och det editoriella arbetet inleds. Nu ligger hoppsan på andras löften att låta publicera den på nystartade site:er.
Lönefredagsdans.
Nej, efter att ha spenderat två dagar i kokande ilska; återstår endast slaggprodukter av ursinnet, det som sitter där klistrat mellan vävnadshemisfärerna, under det första lagret. Och det: det har vridits ur, kramats till en boll av omslagspapper, virats som ett gummiband om håret: disciplin. Lyssnar in mig på Chicas Japonesas, tack för det Maria. De tycks spegla, eller åtminstone befinna sig i mitt.
Ja, jag är ovanligt orolig. Jag ska stå modell på Loftet i kväll med ett gäng fantastiska poeter, just nu tänker jag på att jag inte vet vad jag ska klä mig i och att det känns som om jag inte har något att ge. Vem vill se en trött poet? Vem vill vrida upp sinnena så att dennes mumlande hörs? Ska jag spotta ovant i mikrofonen? Vara ett åtlöje? Äh, håll käften – eller hur.
Texterna är oprövade på människor, det är bara katten som hört dem och han sover genom alla mina uppläsningar hemma i kontoret. Ja, ja. Efter Snurrans kalas i morgon och det allmänna bråkandet det innebär kanske jag berättar hur det gick. Men håll inte andan. Det gör jag.
Melankolik.
Tiden lever, askar cigaretten i en gammal ölburk.
Musarm.
För- och motbannelse!
Armen ömmar, jag har ont i den.
Hur ska jag nu kunna skriva?
Suggestivt Malande-manuset kanske får vänta.
Vardagsmys.
Min kropp behöver det. Rutinerna; men det är precis som om den färgats av reklaminslagen och invant sig till de avbrott som jag ständigt strävar efter. Jag surnar som lukten av mina kläder när rutinerna inte faller in, men jag gör ständig paus för att tvätta så att lukten går ur mig. Min insida är färgad gul av kaffe och John Silvers tobak.
Det är svårt att anta hunger och törst när behovet gör sig påmint, om jag inte skriver dör jag. I vilket fall. Men ändå snabbare. Text och den intertextuella recepteringen av mönstren!
Fan, fan, burkmat.
Varför det är kaffefläckar på dina böcker.
Kära FEL, Johan, Pär, Kristofer och Wislawa!
Jag hatar automatiserade funktioner, jag hatar att behöva <-- eller DEL så fort de kommer i vägen, men nu är samarbetsformen sådan. Det kunde inte hjälpas. Jag har ett fruktansvärt humör. Det kommer också i vägen; som en automatiserad funktion genererat av mötet mellan andning och handling. Mitt råd till världen är således: undvik punktlistor. Annars kommer jag att slå en yxa i huvudet på dig nästa gång vi träffas.
Söndagskväll.
Att dela saker ur sitt hjärta bringar svaghet till dessa saker.
Det kan jag ta stål på.
Söndagen trillar iväg och suget efter en kram och en macka är stort.
Pyssel. Gap. Wallander.
Den med flickorna som …
Blipp-pop.
Vaknade med en kakafonetisk smörja i huvudet; Dissections Maha Kali uppblandat med Timbuktu, den numera sedvanliga huvudvärken och väckarklockan. Infanns sig även en känsla av att inte kunna andas, inte kunna tänka. Inte kunna gå vidare utan bara vänta på att det skulle ta slut. Kan det göra det? En portion till tack!
Tack för mig.
Tack för mig.