Pressmeddelande Sovstaden

redaktoerenAllkonstnären Håkan Eklund har bjudit in tio poeter för att tolka de dikter, hus, han målat. De är byggda med en tematik som kom sig att röra sig runt behovet av och privilegiet att bo mellan fyra väggar och ett tak.
Detta projekt resulterade, efter en storm av kreativa och samverkande krafter, i den utökande e-bok som Freke Räihä Förlag nu stolt presenterar.
Boken går att läsa – tillgänglig för alla – med endast en webbläsare. Den är också inläst av poeterna och ljudet av dem och annat material finns även att ladda ner för att avnjutas utan aktiv internetuppkoppling.
Därtill gick det att stödja projektet, vars utgångspunkt var det ideella arbete konstnärerna gett, genom att köpa de handtryckta affischer som Swedishmerch i Köping framställt av redaktör Eklunds affisch. Dessa är nu slutsålda.
All vinst gick oavkortat till Stadsmissionen och deras arbete för att stödja de hemlösa.

Sovstaden

Poster

Ute den 21 mars – Världspoesidagen 2013
Håkan Eklund (red.)
Freke Räihä Förlag
ISBN: 978-91-980903-1-4

Läs mer om den på: http://frekeraiha.se/forlag/etryck/sovstaden/
Läs den fritt tillängligt här.

De medverkande är:

Per Blomqvist, Daniel Löthskog Kluck, Kim Larsson, Sofia Eriksson, Klara Norling, Freke Räihä, Daniel Lyrstedt, Maria Zena Viklund, Lola Bonk, Olle Ferner, Håkan Eklund; samt Ghassan Shaladeh som kodat det interaktiva grafiska gränssnittet mellan texten och läsaren.

Mållösaktighet.

Ok, som sagt. “Inleda och hålla i en cirkel för estraden och dess poesi“. Alltså, all den erfarenhet som jag förvärvat av att stå på scen under och över tio år som scenisk poet, än mer som skådespelare, än mer än så vidare. Välkomna! Annars? En antologi, en bok på engelska. Märkliga brev. Spam. Våren uteblir, eldar, bär ved, snyter, kokar, inte-ett-eget-ord-sedan-i-våras, NOMOS-på-läsning-hos-Kraft-och-dig-(?), nacken, axlarna, fingrarna, vännerna. Sorgen. Väntan, rastlös inväntan. Den paniskt uppbyggliga rutinen. Att aldrig låta sig bekämpas av sig själv. Och vika mer tvätt. I morgon ska jag kanske vara tyst, eller åtminstone i de fem minuterna som sker mellan sömnig sömnighet och avlösning av skiftet. Eller så ska jag hålla käften om det också. Och så skriver jag en essä om samarbete, med utgångspunkt i Warholio/Basquiat och deras döda döda döda. Tack för att du läste så här långt, jag vet att det sits och slits där ute med informationens täthet. Egentligen ville jag bara bjuda in till en skrivande cirkel; den förra var helt underbart lyckad och den som kommer i höst – ja, den kommer i höst. Jag borde sluta men jag kan inte.

Färgerna skäller under marken.

Jag tänkte vi kunde näcka. Raggmunkar tycker du väl om? Hans fingrar, först ett, sen två till fortsätter neråt, glider in, rör sig mellan väggarna. Alltid dessa överraskningar! De döda spenderar sin tid mot en fond av grön tweed. Det är den tiden på året nu. Möjligtvis hittar du en orkan eller några undervattenströmmar som aldrig tar slut. Och jag är en annan långt inuti dig. Trotsåldern tar aldrig slut. Jag har alltid velat åka till Frankrike. Jag var inte förberedd på förlusten av tzatziki. Förmodligen. Du har två alternativ. Bröd för dagen. I kupan han har format sina händer till håller han en nyss infångad fjäril. Vad ska finnas kvar av mig om jag också byter namn? Hela dagarna satt hon ute på en bänk, rökte och fikade medan de andra vuxna kom och gick, stannade och drack kaffe. Stundtals ställer de döda upp till fest inom dig. Närmare, närmare, känner lukten av cigarrök. Ett rep som smitit loss.
( ur .. Färgerna [ … ] )
Färgerna [ … ] är en underbar antologi, en blick från nutiden mot framtiden. Många recensenter väljer tyvärr alltför ofta ut en eller flera texter som tilltalar dem på olika sätt; det gör inte jag. En bok avnjutes i sin helhet, oavsett de litteraturantropologiska förtecken som den har. Den talar till hela människan, alla aspekter av den. Likt många andra textsamlingar är den en bok att plocka upp och leta efter de där orden du nästan minns, för att istället hitta andra, mer talande till den position du befinner dig i. Detta verk, som tagit nästan tjugo arbetsår att sammanställa, är ett självlysande exempel på ett verk, vars innehåll bara växer och vars upphovs- [ ange valfritt genus ] kommer /har/ gå /-tt/ långt. Boken köper du här.