Trädskisser VIII

Bortanför balanserandet av finns inget levande alls. Endast otäckt täckande meningslöshet i den reala detaljen. Inte att det handlar om att bära det i armarna, i hjärtat, som fyrtalets safirinfattade guldstycken, som varje stad infattad trädgård. Att stava sig igenom det. I varje hand något nytt, i sinnet fler än en röst, fler än många. Motsatsen till en stilla tjärn med månens ljus bländande. Tiden emellan är ett dränerat hål, en torka, intet. Listor ter sig meningslösa och tar upp än en uppgift och dess uppgiftsbehandling. Jag vill gift. Jag vill andas rök. Tystnaden är en metatotalitär konflikt. I ljuset är ljuset något en glömt att släcka ned, som skulle gjorts, som inte hinner nå insidan. Ingenting absorberas. Olja. Lager på lager av avlagringar av av mig, den, hen. Att hålla det inom sig för på ytan finns inget; ytan är klar, glas, hud. Obegreppslig och värd sin fruktan i det enda som håller ådran, personan. Som inte låter sig interagera med den inre byråkratiska planeringen. Att det endast är i växande, hårdnande, en härdning. Kärnan kallnar under tiden ytan ser sig själv krackelera, ett anslag över strängen bräckt. Alla saker utan sortering. All sortering utan saker. Rastret är bara hål. Det finns inga gränser, endast dess linjäritet. Och horisonten som den föreställer sig är en villa, en illusorisk panik ämnad att tämja sinnet inför dess begränsningar. Jag måste ta steget fullt ut. Om det så tar död på mig.

Torsdag, att vakna till kärlek.

Lagom till sin engelska utgåva kommer denna snygga kortfilm av Tomas Ekström,
inspelad på releasefesten för dess svenska utgåva, den så kallade originalutgåvan;
naturligtvis kan man på det franskbaserade förlagets hemsida också lyssna på en
uppläsning av en del av boken i översättning.
Närmare bestämt den del som figurerat på Ord & Bilds hemsida. Här.
Vars senaste nummer imponerat både gällande det skönlitterära och det andra.
Det är bra att upprepa sig. Eller hur.

Det enda som är gratis i Malmö är utsikten ut ur Malmö;

7/4, ansvarig. Ja. Jag tänkte få deltagarna att, efter övning, ställa sig där uppe, i det på det förhoppningsvis nymöblerade cafét, att läsa ut ur sig och in i dig. Kom för brödet, stanna för kaffet och kom tillbaka för upplevelsen.
Jag är mer än partisk. Och jag menar, extra mycket påsk och lidande … Det kan bara bli bättre poesi och ägg. Det finns ju också möjlighet att ställa till sig på Degeberga Konstting; 21 år gammalt i år. Kan köpa sprit i vissa utvalda delar av den världsomspännande geografin. Nästan vuxen. Sist jag var där blev jag inspirerad och gammal räv (som Fru Ahlström) som jag är blir jag sällan det. Av linjer, av fingeravtryck mot brons, av förvirring.
I övrigt studerar jag Wrangborg, den västerländska varianten av Haikus möjlighet till vändpunkt, linjäritet och årstidsbemärkelse samtidigt som jag funderar på Förklaringsmodell för Virus och Thåströms senaste skiva, som faktiskt – precis som alla andra inspelningar han gjort – växer en sång i taget.
Men jag är extra glad för att jag fått en del av Mänskliga Exempel publicerad i Textivals Ljudbok 5.0, kanske kan det väga mot den hårda klumpen i lungtrakten, sömnen i ögonen – den skarpt doftande kritiken i misslyckandet som är min inre vaka. Samtidsförklarande projektet tillsammans med Tomas och Tove är dock motsatsen till misslyckande. Sömlöst, som på räls, som fatalis neurosis:
Det enda som är gratis i Malmö är utsikten ut ur Malmö.
Tove Folkesson, 2012.
Den 2 mars slår vi upp portarna på Poeten på Hörnet – bjuder in till pick-nick med poesi och fyra böckers releasefest. Vi har skrivit Malmödikternas Malmödikt, vi har skrivit i Tegelkartor och i Ett hus fullt av skog och Ur ett historiskt perspektiv har allting relevans där. Vid avstånd har vi gestaltat Malmö tillsammans och var för sig. Avstånd varierar från centrala Skåne till Bali och till östra Skåne, avstånd bryggas. Som vore det Malmö.

Mållösaktighet.

Ok, som sagt. “Inleda och hålla i en cirkel för estraden och dess poesi“. Alltså, all den erfarenhet som jag förvärvat av att stå på scen under och över tio år som scenisk poet, än mer som skådespelare, än mer än så vidare. Välkomna! Annars? En antologi, en bok på engelska. Märkliga brev. Spam. Våren uteblir, eldar, bär ved, snyter, kokar, inte-ett-eget-ord-sedan-i-våras, NOMOS-på-läsning-hos-Kraft-och-dig-(?), nacken, axlarna, fingrarna, vännerna. Sorgen. Väntan, rastlös inväntan. Den paniskt uppbyggliga rutinen. Att aldrig låta sig bekämpas av sig själv. Och vika mer tvätt. I morgon ska jag kanske vara tyst, eller åtminstone i de fem minuterna som sker mellan sömnig sömnighet och avlösning av skiftet. Eller så ska jag hålla käften om det också. Och så skriver jag en essä om samarbete, med utgångspunkt i Warholio/Basquiat och deras döda döda döda. Tack för att du läste så här långt, jag vet att det sits och slits där ute med informationens täthet. Egentligen ville jag bara bjuda in till en skrivande cirkel; den förra var helt underbart lyckad och den som kommer i höst – ja, den kommer i höst. Jag borde sluta men jag kan inte.

Vemodigt/Upplyftande.

LitteraturkrogViva, samtal med Susann Wilhelmsson och Cecilia Persson om det självbiografiska skrivandet: 28 februari.
Inleda och hålla i en cirkel i uppläsning och skrivandet för och på scen, Ekströms Kafé.
FcSyds lokal ‘Poeten på hörnet’ 2 mars: release för Ur ett historiskt perspektiv har allting relevans, TEGELKARTOR och Ett hus fullt av skog. Samt en kollektivdikt som just nu ligger i produktion.
Lunds Stadsbibliotek, uppläsning med Författarskolan: 9 maj.
Slutuppläsning av NOMOS (min Master of Arts på Lunds Författarskola) inför Hörsalen, Lunds Universitet 5 juni.
Välkomna! Och så vidare. Dessutom skall det släppas några skrifter och samskrifter. Shit-my-god! Återkommer när jag hämtat mig, möjligen i processen då det kanske också blir litet omöjligare att vara – annat än från såren i fingrarna – jag. Jag ska ju egentligen vara i helt andra saker egentligen. Som att översätta en favoritpoet till ett annat språk, vara KOMPASSROS, skriva essäer, skriva böcker, älska, läsa böcker, kittlas, städa, maila runt till en massa massor, arbeta med Tidningen Kulturen och koka linser. Linser (gröna) är för övrigt mycket goda uppblandade med pesto, salt och möjligen créme fraiche. Kanske ett glas vatten till. Och mitt i allt detta söka uppskatta livet som alltid är alltför kort, bräckligt, som en ton av upptaget och rinnande ljus över. Nu falnar elden och jag borde sluta snacka och börja egentligen.

Att hava mal, tider svunna nya.

Årssummering kräver i så fall att delarna tillsammans skulle bilda en helhet, något nytt; delarna bildar bara fler delar, det bildas cirklar. De bågar som ligger runt munnen, ögonen, solen, hjulet, hjulen, fingrarna. Stirra ut i det som bara och alltid är och förblir yta, beläggning; att då se vad en vill blir som vitt brus, som drömmar. Så att släppa de förväntningar en lägger på saker, en kvantemotionell inställning, något postnihilistiskt, något förklarat utan att. Detta år har jag, det har du också, jag vet att du, att vi dessutom. Men kanske mest påtagligt, fler och mer och fragment, även till höger om texten, även i texternas flik och med andra. Så många andra så att summering inte gör ekvationen rättvisa. Den är exposition, exponentiell, ett genusfel och då tillika en särskrivning. Vilket inte överhuvudtaget gör det hela bättre.

Ibland får man dessutom fina tack för sitt ringa arbete, som denna dikt som Ewa Nillgård skickade till mig, hon sade att hon skrivit den under busspendlandet till arbetet;

SKALV

skalv från betande sjöhästar
solfjädern på ryggen en klyv
kammar mittbena
där månsken kanar
och fyrvaktaren skotar
med sitt tändplån

/Ewa Nillgård/

Tack Ewa!

Höstlöv som fryser mot marken.

Hösten innebär väl ändock att finner man sig på älskade Barbackas Kulturhus tillsammans med hur många talangfulla artister som helst. Inte minst David Rix, Karin Hernbrant och Malsor Sylejmani, som för övrigt imponerade med vers som i kyrkan. Dessutom bjöds det på för dagen, stunden, nyskriven poesi på en öppen scen och flera mera och så vidare. Själv stod jag också där uppe i det snygga ljuset och tröttnade helt och hållet på att vara rolig på scen. Jag ska sluta vara rolig, hur roligt är det.
Senare, hösten är en lång period, hade Kristian Carlsson, Tomas Ekström och jag post-releasefest på FcSyds nya lokal. Tack Katarina Mazetti! Där försökte jag också vara rolig. Jag måste sluta med det omedelbums. Jag kan inte (sluta använda ordet jag) sluta försöka, den äckliga clownen som inte kan ta något på allvar, som inte kan känna, bara för scenen, för scenen. Jag är yta.
Detta är den modifierade scenen på Södra Förstadsgatan 65 med tre poeter i återklang.


För att främja det egna skapandet inom Författarcentrum och på lokation i nya Lokalen, så bidrog vi denna kväll med en anteckningsbok för den plötsligt inspirerade. Min förhoppning är att vi med detta ska kunna komma över kanoniseringens ok och dikta var och en i den plats som vi finner.

Så här himla fint blev det när vi fick inviga det nya bokbordet. I bakgrunden skymtar priser, rester och brinnande fett som Anna, underbara Anna, på FcSyd bistod oss med. Tack alla som inte skrapar tallrikarna vid varje tillfälle, ni har alla bidragit till vår kväll. Tack!


Luciferbulle; i triol, på socialiströd servett.
Och nej, Gunnar var inte heller intresserad av Biota/Biom/Isolering. Antagligen är den rätt kass ändå. Bäst att skita i det och jobba vidare på NOMOS. Som högst troligt är en så kallad genreöverskridande och autobiografisk samt romanlyrisk text. Inte för att jag måste, men för att jag måste.


Degeberga Skrivarcirkel;

Välkomna på anspråkslös SKRIVARSTUGA hos Ekströms Café och Bageri!
Onsdagar i November; 9, 16, 23/11 KL 19-21

Medtag: 
En favoritdikt, någon text som du önskar att du själv skrivit.
En epostadress.
Ett glatt humör.
Pengar till fika.
Samt något att skriva med; en bärbar elektronisk ordbehandlare eller kanske papper och penna.

Kursavgift: 100kr

Att skriva en dikt.

Är mödosamt, rent av plågsamt; den som skriver kommer närmare sig själv och det dikten behandlar än något annat, barnafödande möjligen undantaget. Det kan också vara just lärorikt och underbart förlösande att sätta sina tankar på pränt och tydliggöra dessa för sig själv och senare inför andra. Att skriva dikt är ytterst att ladda orden, dels med sammanhang och dels med ny betydelse. Vi ska genom några fritt hållna övningar lära oss att skriva en dikt. Vi tränar oss också i att läsa högt denna dikt och passar på att fika. Kaffe är en väsentlig del av skrivandet, men ja, det går bra med saft eller te också. Välkomna!

Freke Räihä, Litterär Kurator

Osa, son.of.lilith@hotmail.com
+46 044209944, +46 0708857375

Med vänliga hälsningar

Katta & Freke

——————————————

Ekströms Cafe & Bageri
www.ekstromscafe.se
info@ekstromscafe.se

Tel 044-350004

——————————————